Annons

Guy Dammann:Varken djävul eller gud – men med hjärtat i Stockholm

Alan Gilbert, här i rollen som dirigent för Hamburgs Elbfilharmoniker.
Alan Gilbert, här i rollen som dirigent för Hamburgs Elbfilharmoniker. Foto: Axel Heimken/TT

Alan Gilbert, ny musikchef för Kungliga Operan, blir en viktig förkämpe för operans ställning i ett land som ofta tycks underskatta den utomordentliga operatalang som hör hemma här.

Under strecket
Publicerad

Pierre Boulez.

Foto: TTBild 1 av 6
Bild 2 av 6
Bild 3 av 6
Bild 4 av 6
Bild 5 av 6
Bild 6 av 6

För lite mer än vecka sedan kom nyheten att Alan Gilbert anställts som Kungliga Operans nya musikchef från och med nästa vår. Nyheten rapporterades i svenska och amerikanska dagstidningar såväl som i fackpressen och har väckt många positiva reaktioner: ”Hurra!” från dem som anser att utnämningen kommer att ha stor betydelse för Stockholms opera; ”Äntligen!” från andra som vet hur länge frågan diskuterats internt; ”Hur sa?” frågar sig de som samtidigt undrar ”vem är Alan Gilbert, vad gör egentligen en musikchef, och varför behöver Operan en ny sådan?”.

Frågan ”vem är Alan Gilbert” ställdes av en del av oss första gången 2007 i samband med att han anställdes som blivande musikdirektör för New York Philharmonic Orchestra, USA:s äldsta och kanske fortfarande mest prestigefyllda symfoniorkester. Svaret kom från Stockholm, där Gilbert sedan 2000 hade varit chefsdirigent vid Kungliga Filharmoniska Orkestern, från staden där han varit bosatt och gift sig med en av orkesterns cellister. Men Gilbert var redan då välkänd för sin nya orkester, eftersom han var son till två violinister i New York Philharmonic och hade vuxit upp bland orkesterns musiker. Han var verkligen en del av familjen.

Annons
Annons
Annons