Annons
X
Annons
X

”Varje ord var livsviktigt för Cordelia”

Kollegor och vänner berättar om samarbetet och vänskapen med Cordelia Edvardson och om vad hon betydde som journalist och författare.

Bitte Hammargren, SvD:s Mellanösternexpert, konstaterar att Cordelia Edvardson brann för journalistiken och journalistens roll.

– Hon drevs av sitt temperament och ett personligt mod som innebar att hon alltid tog ställning för det mänskliga, för människor som berövats mark, som var förödmjukade. Det är därför hennes texter lever vidare.

Bitte Hammargren läste Cordelia Edvardson redan innan hon i början av 1980-talet, före den första intifadan, arbetade vid ett palestinskt universitet på Västbanken.

Annons
X

– Då var Cordelia inte lika tydlig i sin syn på konflikten Israel–Palestina men den första intifadan väckte henne - när hon såg palestinska barn kasta sten mot tungt beväpnade ockupationssoldaterna. Hennes språk levde genom hennes blick för detaljer. Som när hon jämförde Yasser Arafats hustru Suha med en katolsk flicka - Cordelia manade fram sina egna barndomsbilder från uppväxten som katolsk flicka i Tyskland.

Efter det att Israel hade likviderat Hamasledaren, den rullstolsburne och förlamade Ahmad Yassin, skrev Cordelia, med en formulering som är så typisk för henne att den lever kvar i minnet:

”Jag har träffat honom ett par gånger och kan intyga att mannen som inte ens kunde snyta sig själv hade begåvats med en stark, ofta humoristisk utstrålning. Han kunde rent av tillåta sig att småflirta med sin kvinnliga intervjuare.”

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Vi är många som har suttit i Cordelias soffa och druckit whisky eller ätit vid hennes middagsbord i hennes lilla lägenhet i ett stenhus i Jerusalem. Inte bara journalistkolleger utan även utrikesminister Sten Andersson. Hon var generös men som journalist nervig när det gällde hennes texter. Varje ord var livsviktigt för henne.

    – Och så hade hon en drastisk humor. Jag minns en gång när jag blev hembjuden till henne i Jerusalem och hon sa: ”Ah, du kan väl köpa cigaretter”. Men du får ju inte röka, invände jag. ”Nej men det är till en väninna.” När jag kom dit ville hon att jag skulle tända en cigg, och så satt vi där som två tonårsflickor och delade på den!

    De var kollegor under många år på SvD.

    - Som journalist uppfyllde hon alla SvD:s honnörsord: engagerad, modig, angelägen och trovärdig. När Israels premiärminister Ariel Sharon höll en presskonferens i Jerusalem var det Cordelia som ställde sig upp och konfronterade honom med frågor om bosättningarna. När jag ser tillbaka på hennes journalistik så var hon en pionjär. Hon, med sina erfarenheter från Auschwitz, var den som trovärdigt kunde få svenska läsare att förstå konfliktens bägge sidor, både palestiniernas situation och judarnas längtan efter ett eget land. Alla som skriver om Mellanöstern blir påhoppade. Cordelia fick kritik av både Likudvänner och pro-palestinier. Hon tog ställning för Israels rätt att existera men engagerade sig för en tvåstatslösning.

    Två personer som betydde mycket för Edvardsons journalistiska utveckling var SvD:s chefredaktör Gustaf von Platen och Idagsidans redaktör Marianne Fredriksson.

    – Cordelia bar alltid med sig ett djupt intresse för existentiella frågor. Journalistik var inget knäck för henne utan livet. Jag brukade säga att hon kommer att skriva tills hon slutar andas - och så blev det, konstaterar Bitte Hammargren.

    Cecilia Uddén, Sveriges radios Mellanösternkorrespondent, blev den första mottagaren 2010 av det journalistpris som instiftades i Cordelia Edvardsons namn.

    – Hon var fullständigt unik i det att hon brann för den nya staten Israel samtidigt som hon led av de övergrepp som staten Israel begick. Hon kunde se Israels brott men inte hemfalla åt groteska förenklingar som ”de borde veta bättre, som varit med om Förintelsen”. Hon var storslagen i sin empati för palestinierna och också kritisk till deras felaktiga syn på Israel. Hon hade ingen dold agenda och var inte rädd för att visa sitt engagemang.

    De två gjorde många resor tillsammans.

    – Jag minns när vi åkte tillsammans på ett jobb i Hebron på Västbanken och intervjuade en läkare som gav uttryck för tvivel om huruvida Förintelsen hade ägt rum. Där satt Cordelia med sitt nummer intatuerat på armen - och hon kunde hålla huvudet kallt som journalist. Hon hade en otrolig förmåga att vara intellektuellt skärpt och hysa empati med dem hon mötte.

    Även Cecilia Uddén betonar den rappa humorn som präglade Cordelia.

    – Men ingen kunde vara så skarkastisk och spydig som hon, i synnerhet när det gällde män som inte levde upp till bilden av sig själva. Hon var alltid väldigt rolig, trots all svärta hon bar på i livet.

    – Jag träffade henne för första gången på en presskonferens när jag var sommarvikarie i Mellanöstern 1992. Jag var ung och osäker och vågade inte gå fram till henne. men hon kom istället fram till mig och sa: ”Hej, jag vet vem du är. Vill du komma hem till mig på middag på fredag?”. Hon har så fantastiskt generös mot yngre kolleger - vi var ju på sätt och vis konkurrenter men gjorde flera jobb tillsammans, reste till Gaza, Jordanien, Libanon. jag lärde mig mycket av henne om Israel. När vi var ute på jobb kunde hon säga ”Tänkte du på det”, och då var det ofta någon detalj som jag inte hade noterat.

    Cecilia Uddén ska tala om sin vän och kollega i P1 i morgon.

    – Hon ville vara i händelsernas centrum. Jag minns när hon hade flyttat hem till Sverige och var med i ett av de första Konflikt i P1 våren 2004. Då sa hon: ”Mellanöstern är en värld i födslovåndor medan Sverige är färdigt och ganska tråkigt.” Innan hon flyttade från Jerusalem gav hon mig sin gamla telefonbok. Jag har vårdat den ömt även om de flesta numren är gamla. Det är ett dokument av en tid - hon hade samlat nummer till gerillaledare i hela området.

    Författaren och journalisten Agneta Pleijel lärde känna Cordelia Edvardson under 1980-talet. Vänskapen fördjupades 1991 när Israel hotades av missiler med gas.

    – Vi tyckte inte att det var acceptabelt att judar för andra gången i vår tid skulle utsättas för gas, och då blev vi mycket goda vänner, säger Agneta Pleijel. Författaren står för urvalet av de Cordelia Edvardson-kolumner som i nästa år publiceras i antologin ”För att livet ska bli något mer uthärdligt bör man tro på under”.

    – När hon sedan återkom till Sverige 2006 kom jag och min man att ingå i den krets hon samlade kring sig; hon brukade kalla oss sin loppcirkus. Vi träffades och hade många heta debatter.

    Som många andra beundrade Agneta Pleijel sin vän för hennes balanserade rapportering från Mellanöstern.

    – Hon kunde se både det israeliska och det palestinska folkets lidande. Somliga har ju blivit irriterade på henne för just detta, men jag tycker att det var beundransvärt. Hon var eldfängd, men hennes eldfängdhet har också kanske att göra med den historielöshet hon upplevde i Sverige i kontrast till hennes egna tidiga uppväxt med döda människor som har fått käkarna berövade på guld.

    Agneta Pleijel beskriver sin egen relation till Cordelia Edvardson som lärorik.

    – Cordelia kom att betyda väldigt mycket för mig, och hon har gett mig insikter och kunskaper om den värld som hon kom ifrån. Jag kan väl inte säga att hon var religiös, men hon hade en känsla av det heliga.

    Filmregissören Stefan Jarl skildrade i dokumentärfilmen ”Flickan från Auschwitz” från 2004 Cordelia Edvardsons resa från koncentrationslägren till att bli en av våra främsta journalister.

    – Jag har läst, följt och rekommenderat Cordelia Edvardson i många år. Hon kunde skriva så bra om sig själv, om livet och om vårt samhälle. Filmen föddes ur hennes unika personlighet – hur hon vände sina traumatiska upplevelser till en drivkraft och brukade sina hemska minnen till något positivt, säger Stefan Jarl.

    Cordelia Edvardson var först tveksam över att ställa upp.

    – Att med filmen ”Terrorister” om Göteborgskravallerna 2001, i ryggen fråga Cordelia, som då bodde i Jerusalem där terrorism står på den dagliga menyn, var inte det enklaste. Men jag är oerhört glad över att hon tillslut gav mig tillåtelse att berätta om henne.

    Framför allt intresserade sig Stefan Jarl för Edvardsson som journalist. Han beundrade hennes egna språk och hennes nydanade texter.

    – Hon hanterade det svenska språket mästerligt - hon skrev helt enkelt för jävla bra. Dessutom var hon en av de första som skrev feministiska artiklar i veckopressen, där man egentligen inte ville ha dessa krönikor, och flyttade så fram positionen för vad en krönikör kunde vara.

    Fler röster om Cordelia Edvardson:

    Thomas Steinfeld, kulturchef Süddeutsche Zeitung:

    – Allt sedan självbiografin ”Bränt barn söker sig till elden” var hon en moralisk auktoritet för hennes tyska läsare. Inte bara på grund av sitt öde och sin styrka, utan även för den suveräna - och framför allt förstående - blicken med vilken hon såg på sina medmänniskor.

    Gunnel Vallquist, ledamot Svenska Akademien och mångårig vän

    – Jag kan se hennes storhet som journalist och skribent, men det var inte min Cordelia. Vi hade en djup vänskap som för min sida var grundad i det hon hade gått igenom under andra världskriget. Hon var en stark och väldigt engagerad människa.

    Dorotea Bromberg, förläggare

    – Jag blev otroligt tagen första gången jag läste ”Bränt barn söker sig till elden”, dels var det berättelsen, men det var också en väldigt litterärt säker bok. Hon var en gudabenådad författare som trots det hon hade upplevt aldrig blev jolmig eller sentimental.

    Mats Svegfors, före detta vd Sveriges Radio och före detta chefredaktör på SvD

    – Det hon skrev hade avgörande betydelse för den svenska bilden av Israel och Palestina. I sitt eget sammanhang var Cordelia mer känd än den tidning hon skrev för. Och ofta viktigare än den svenske utrikesminister som för tillfället tjänstgjorde.

    Elisabeth Åsbrink, journalist och författare

    – Hon var en viktig förebild för mig, en av de kvinnor som är anledningen till att jag blev journalist. Samtidigt som hon var tydlig med vad hon hade varit med om skildrade hon också Mellanösternkonflikten på ett sakligt och klart sätt.

    Lars Ryding, tidigare utrikeschef på SvD:

    – Den inre lilla flickan lämnade aldrig Cordelia. Kanske var det en glimt av detta hon visade varje gång hon skickade sin ekonomiska redovisning – alltid dekorerad med många bokmärkesänglar. Att skriva var hennes livsluft och hon kunde kippa efter andan av upprördhet om något hon skrivit fick vänta ett par dagar på publicering. Högst sannolikt hade hon läsarna med sig i de utbrotten! Många, många värmdes av glöden i hennes texter,präglade som de var av ett slags glödande förnuft.

    Lena K Samuelsson, chefredaktör SvD

    – Cordelia Edvardson var en av de verkligt stora inom svensk journalistik och med all rätt en av de mest prisade. Hon var en skribent som berörde och upprörde, men en unik förmåga att se och våga tala.

    Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan:

    – Cordelia Edvardson återkom ofta till att tystnaden inför orättvisor är liktydig med att stödja ondskan. Hennes artiklar gjorde oss modigare. Jag hoppas innerligt att arvet efter henne kommer leva kvar i de texter vi skriver framöver.

    Läs också:

    Hon gjorde tillvaron mer uthärdlig - SvD:s Kulturchef Martin Jönsson om Cordelia

    Läsarnas kärlek var gränslös - Förre utrikeschefen Lars Ryding om gensvaret

    Hennes balanserade inlevelseförmåga var ovärderlig - Under Strecket-redaktören Ludvig Hertzberg om Cordelias texter

    ANNA ÅNGSTRÖM

    ANTON SAMUELSSON

    HENRIK SAHL JOHANSSON

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X