Varje generation har rätt till ett nytt musiklexikon

Under strecket
Publicerad
Annons

kommentar | Vår kulturAtt tänka först och handla sedan är en klok regel, inte minst när investeringarna är astronomiska och konsekvenserna oöverblickbara. Den tillämpas sedan en tid bakom kulisserna i en diskussion, som i lyckligaste fall blir förspelet till det största tänkbara åtagandet för ett litet kulturland som vårt: ett nytt (!) svenskt (!) musiklexikon (!).
Redan dessa tre ord gömmer var sin tröskel att snubbla över. Vad är nytt i en digital tillvaro av griffeltavlans beständighet? Vad är svenskt i ett land med hundra etniska identiteter? Och vad är ett musiklexikon överhuvudtaget på 2000-talet? Skall de vara nollor och ettor eller glättat papper? Hur finner ett gammaldags lexikon köpare hos människor som drunknar i informationsflödet och förväntar sig att all kunskap kan tankas hem gratis på nätet? Och även om man i likhet med Groves och Nationalencyklopedin samkör tryckta bokstäver med virtuella, hur kan ett tvådimensionellt tänkande som bokens klassiska A till Ö tala till en associationspraxis som fungerar tredimensionellt: klickar in sig på djupet, från A till A" och vidare till A"? Svåra frågor att lösa, inte minst praktiskt! Men låt oss anta att diskussionen inte fastnar i ett ändlöst spekulerande om medier, avnämargrupper och kostnader utan lyfter den till ett mer principiellt plan, så bör vi till att börja med fastställa att pengar endast finns i våra huvuden, att all ekonomi i grund och botten bara handlar om förväntningar och att pengars värde uteslutande bestäms av stabiliteten i ett monetärt system, dvs lyder under en tidsfaktor som gynnas av långsiktiga projekt. Något mer långsiktigt än ett nytt svenskt musiklexikon kan inte tänkas. Ett sådant skulle gagna inte bara kulturlivet utan landets investeringsklimat i det breda perspektivet.

Annons

Ingen torde numera opponera sig mot insikten att musiken är långt mer än ett fritidsintresse. Den är i särklass den främsta identitetsbäraren, såväl för alla de nya svenskar som kommit till vårt land med tomma händer, som för varje osynlig och därmed rotlös invånare i alla läger och lager.
Vi människor använder ju speglar för att veta hur vi ser ut. Men för att få veta vem man är, behöver vi spegla oss i en annan människa. Någon bättre metod att kanalisera människors frustration finns inte än genom att göra dem synliga. Oavsett hur ofta man konsulterar ett musiklexikon, så finns speglarna där som talar om vem du är på jorden. Men kunskapsbasen är inte konstant; den förändras långsamt varje dag och slagartat med varje generation. Så småningom inser man att tradition till största delen består av glömska, förträngning och missförstånd, ty varje generation plockar bara ut så mycken kunskap den behöver och ersätter resten med sina egna referenser. Och det är dessa referenser som med jämna mellanrum måste sättas på pränt.
Grundbulten i mitt resonemang är att varje generation måste ha rätt att få skapa sin tids svenska musiklexikon. Den första efterkrigsgenerationen, med Måndagsgruppen i täten, fick chansen att samla sina folkbildningsambitioner i första upplagan av Sohlmans musiklexikon 1948-52. Härmed lades grunden till de kommunala musikskolorna, som sedan spred den urbana musikkulturen över dåtidens postteokratiska svenska agrarlandskap.
Andra upplagan (1975) präglades av 68-vågens brinnande intresse för eftersatta kulturer och satte dessa i respekt.
En ny kultursyn grundad på jämlikhet växte fram, vars frukter vi nu plockar i nybyggda musiklokaler och operahus.
Vilken ideologi som präglar den tredje upplagan in spe kan bara anas när landet kokar av musikaktiviteter.

Annons
Annons
Annons