Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Thomas Gür: Varför utelämnades migrationspolitiken?

Ledare kolumnister
Det finns två möjliga förklaringar till att uppgörelsen inte tar upp migrationspolitiken.
Det finns två möjliga förklaringar till att uppgörelsen inte tar upp migrationspolitiken. Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN

KOLUMN

**Juluppgörelsen mellan regeringen **och Alliansen innehöll inga hänvisningar till den migrationspolitiska överenskommelsen från 2011, trots att samtliga sex partier anslutit sig till den.

Förklaringen att migrationspolitiken saknades, då uppgörelsen handlade om former och inte innehåll, håller inte. Uppgörelsen pekar tvärtom ut ”tre politiska områden för samarbete och samtal” – försvar och säkerhet, pensioner samt energi. Under presskonferensen för uppgörelsen, nämndes också migrationspolitiska överenskommelsen uttryckligen av några av partiledarna.

**Det finns två **möjliga förklaringar till att uppgörelsen inte tar upp migrationspolitiken. Alla vet varför uppgörelsen kom till stånd, vilket parti man försöker isolera och vilka brister som lett till att detta parti kommit att fördubbla sin andel av väljarkåren fyra val i rad. I uppgörelsen vill man inte nämna det onämnbara, med förhoppningen om att ingen i så fall tänker på det.

Annons
X

Denna förklaring är inte sannolik. Man behöver inte vara en politikens Max Tegmark för att förstå en sådan hållning inte fungerar. Dessutom är flera av partierna bakom migrationspolitiska överenskommelsen fortfarande formellt stolta över den.

En andra förklaring är att några av allianspartierna och socialdemokratin inte är nöjda med hur frågan har utvecklats.

I dag finns det två positioner i migrationspolitiken – antingen SD:s eller MP:s, och det är den senare som styr i Sverige sedan mars 2011. Och när SD fick 350 000 alliansröster (ett helt FP) i riksdagsvalet, uppgav mer än 80 procent av dem (280 000 väljare, ett helt KD) att migrationspolitiken föranlett partibytet.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    **Alliansens partier vill **med all säkerhet använda tiden till valet 2018 till att utveckla en migrations- och integrationspolitik som ska söka minska deras blödning till SD och förhoppningsvis också locka tillbaka väljare. Det innebär att man vill kunna gå bortom migrationspolitiska överenskommelsen, och då är det bra att migrationspolitiska överenskommelsen inte får samma status som de tre övriga politikområden som nämns i uppgörelsen.

    Löfvens hot om extra val rörde runt och flertal halvfärdiga utspel gjordes i brådrasket av Alliansens ledande politiker. Miljöpartiets reaktion var betecknande nog att några av förslagen bröt mot migrationspolitiska överenskommelsen.

    Alliansens problem är att den inte drar åt samma håll i migrationsfrågorna. Kunskapsnivån är dessutom ringa. Nu försvinner sakfrågans politiska angelägenhet, då extra val inte längre hotar. Knäckfrågan blir, ifall Alliansen hinner med att göra på fyra år, det som den inte klarade av att göra på åtta år, och med ett SD som är fyra gånger större nu än 2006.

    Thomas Gür är företagare och fri skribent. thomasgur@hotmail.com

    Annons
    Annons
    X

    Det finns två möjliga förklaringar till att uppgörelsen inte tar upp migrationspolitiken.

    Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X