Martin Ahlquist:Ebba Buschs husaffär – därför skriver SvD om den

Martin Ahlquist
Ebba Busch hustvist har hamnat i fokus under den senaste tiden.
Ebba Busch hustvist har hamnat i fokus under den senaste tiden. Foto: Pontus Orre/Aftonbladet

En partiledare hamnar i en rättslig tvist om ett hus. När och hur blir det en sak för journalistiken?

Under strecket
Publicerad
Annons

Bakgrunden i korthet: Ebba Busch ville köpa ett hus till sig och sina barn. Avtal undertecknades med säljaren. Sedan gick allt snett. Säljaren meddelade att han ångrade sig och resultatet blev en rättstvist som ännu inte är avgjord. Expressen var först med att rapportera om händelsen. På Svenska Dagbladet gjorde vi bedömningen att historien hade ett visst allmänintresse och vi publicerade därför egna texter. Men vi ansåg inte att den var så viktig att vi skulle prioritera den framför annan politisk bevakning. Ett avsnitt av vår dagliga nyhetspodd Dagens Story hade till exempel utgångspunkten att husaffären är Ebba Buschs och Kristdemokraternas “minsta problem”.

Ebba Busch gav sedan sin version av historien i ett Facebook-inlägg och nämnde också att motpartens ombud är dömd för brott. Hon nämnde inte personens namn, men den som är intresserad kunde relativt lätt hitta det. Detta skulle kunna utgöra förtal skrev SvD:s kolumnist, juridikprofessor Mårten Schultz, i veckan.

Varför skriver SvD överhuvudtaget om husaffären? Är det inte en privat angelägenhet? Varför publicerar SvD en text om att Ebba Buschs inlägg kan utgöra förtal, utan att samtidigt granska motpartens, och deras ombuds, metoder? Det här är frågor som uppkommit efter publiceringarna och svaret går kort att sammanfatta i att det är skillnad på person och person. 

Annons
Annons

En partiledare för ett riksdagsparti har sökt allmänhetens förtroende och aspirerar på att inneha en ministerpost i en möjlig framtida regering. Därmed har hen också godkänt en ingående granskning – även av sådant som kan anses tillhöra privatlivet. Även mindre förseelser kan vara försvarbart att publicera om det handlar om ledande politiker – som när tidigare statsminister Göran Persson provsmakade godis utan att betala. Samtidigt ska en enskild person inte behöva drabbas av vad vi i medier rapporterar – även om det kan handla om grov brottslighet. Självklart finns det gråzoner. Politiker har rätt till en personlig sfär och även enskilda personers handlingar kan vara relevant att rapportera om ifall allmänintresset är större än den skada som uppstår av publiceringen. Men den som själv sökt offentligheten och innehar förtroendeposter får finna sig i att stå ut med betydligt tuffare belysning. 

Ebba Busch är en makthavare. Om hon skrivit något som en ledande jurist anser kan utgöra förtal så har det tveklöst ett allmänintresse, oavsett förhållandena i den bakomliggande tvisten. Att publicera det är en självklarhet. Lika självklart är att ge Ebba Busch möjlighet att ge sin syn på saken, och det skedde också. 

Inför lagen är vi alla lika, men inför medieetiken är vi inte det. 

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons