Annons
X
Annons
X

Varför så ointresserad, Maud?

Var är ilskan och upprördheten? Maud Olofssons och Nyamko Sabunis utspel från i våras där de krävde besked från samtliga börsbolag om jämställdhetsarbetet har mötts med en provocerande tystnad. Men gubbväldets ointresse verkar inte bekymra Maud Olofsson.

PERSPEKTIV | KVOTERING

Näringsminister Maud Olofsson ”tycker det är underligt” att så få bolag har svarat på de två ministrarnas brev från i mars, det berättade hon i gårdagens SvD Näringsliv. Hon ska nu ”analysera” orsaken till varför bara 77‑av 342 bolag har skickat in svar.

Varför denna försiktighet? Vissa situationer lämpar sig bättre än andra till att slå näven i bordet. Köra med raka puckar. Och säga vad man tycker. Det här är alldeles uppenbart en sådan situation.

Ordens valör har betydelse. Det vet Maud Olofsson och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni lika väl som andra erfarna politiker. Då är det beklämmande att näringslivets ganska häpnadsväckande nonchalans i den här frågan kommenteras med ett fånigt ”Underligt”.

Annons
X

Ett ”Uselt!” eller ”Skärpning!” hade varit mer relevant i sammanhanget.

Nu framstår hela utspelet med den storstilade artikeln på DN Debatt i våras som musen (eller mössen) som röt. I debattartikeln var tonen kaxig och Olofsson och Sabuni krävde skriftliga svar från de 342 ordförandena i de börsnoterade bolagens valberedningar. Ministrarna ville veta vad bolagen konkret gör för att öka jämn könsfördelningen i styrelserummen.

Men pinsamt få bolag har brytt sig om pipet från regeringskansliet. Och när Maud Olofsson och Nyamko Sabuni nu har insett bakslaget tycks man snällt retirera för att analysera.

Tafatt.

Varför inte – till en början – offentliggöra en lista på alla de bolag som har struntat i att svara. Bara för att på något sätt markera allvaret i frågan.

Nu hör man istället hånskratten eka från de mer reaktionära direktörerna och tjänstemännen inom näringslivet. De är inte så få. Det vill säga alla de som tycker att kvinnofrågan bara är tjafs och tjat.

Börsbolagens monumentala ointresse av att diskutera könsfördelningen i styrelserummen och Maud Olofssons intetsägande reaktion på detta känns än mer märklig med tanke på den myrstegsutveckling som har präglat området de senaste två åren. I princip ingenting har hänt. Utvecklingen går löjligt långstamt. Vi talar om framsteg på tiondels procent per år.

Fortfarande, efter tio års debatt (Margareta Winbergs kvoteringshot kom 1999), är över 80 procent av börsbolagens styrelseledamöter män. Herrklubben består alltså. Och bolagens valberedningar tycks inte ha tagit mycket intryck av den samhällsdebatt som pågått så länge.

Framgångsrika kvinnor i karriären är ett försiktigt släkte. Av förståeliga skäl. Kvinnofrågan är fortfarande känslig. Att engagera sig för mycket i jämställdhet kan vara stigmatiserande för en kvinna i en manlig organisation, enligt flera källor. Men signalerna är att tålamodet börjar ta slut även i den här gruppen. Det betyder inte att alla har blivit kvoteringskramare. Men tonläget har höjts. Den där förundran över att inget händer är över. Nu efterlyser man handling.

Har Maud Olofsson och Nyamko Sabuni insett det?

Jan Almgren är reporter på SvD Näringsliv.
jan.almgren@svd.se

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X