Annons
Debatt

Varför pratas det inte mer om våldtäkt i konsten?

”Susanna och de äldste”
”Susanna och de äldste” Foto: Fine Art Images/IBL

Den västerländska klassiska konsten är full av våldtäkter, tafsande män och spionerande gubbar som lystet stirrar på utsatt nakenhet. Att det inte skulle ha satt spår i vår kultur och i det manliga beteendet är naivt att tro, menar Carl-Henric Malmgren.

Publicerad

Under de senaste veckornas debatt om manligt beteende i det offentliga rummet har det varit förvånansvärt tyst om vårt kulturella bildarv. Den västerländska klassiska konsten är full av våldtäkter och våldtäktsförsök, kvinnor som förs bort mot sin vilja, tafsande män och spionerande gubbar som lystet stirrar på utsatt nakenhet.

Allt detta våld, vid sidan av den avporträtterade objektifierade nakna kvinnokroppen i allmänhet och modellstudier i synnerhet, har närmast lyst med sin frånvaro på kultursidorna.

”Sabinskornas bortrövande” (1634–1635) av Nicolas Poussin.

Bild 1 av 2

Leda och svanen av Michelangelo.

Foto: Fine Art Images(IBL Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons
Annons