Annons
X
Annons
X

Varför inte berätta om arbetet på sjukhus?

Hård kritik har under veckan vänts mot tv som visar hur det går till inne på ett akutsjukhus. Det är märkligt att så många publicister nu verkar vilja stoppa möjligheterna att berätta om detta viktiga arbete som också kan andra hjälpa människor att förstå att de exmpelvis kan ha fått en stroke. Det skriver Thomas Hedberg, vd Titan Television.

BRÄNNPUNKT | TV-DOKUMENTÄRER

Vi värnar om alla de som medverkar och vi känner att vi tillsammans med patienterna och läkarna, poliser och brandmän gör Sverige lite säkrare.
Thomas Hedberg

De senaste dagarna har det skramlat ordentligt kring det som brukar kallas för ”blåljus-TV”. Det handlar om dokumentärer där man får följa människor som arbetar exempelvis på brandstationer, akutmottagningar eller polisstationer. Det som utlöste skramlet var en JO-anmälan och en debattartikel skrivna av Centrum för Rättvisa ( DN 28/1)) där ett antal landsting anklagas för att ha skrivit avtal med tv-produktionsbolag som öppnar för sekretessbrott.

Det står givetvis envar fritt att JO-anmäla vilken myndighet som helst. Men när det nu i nära 200 nyhetsartiklar, ledare, krönikor med mera kategoriskt hävdas att produktioner som ”Sjukhuset” och ”112” innebär sekretessbrott så måste vi reagera.

Annons
X

De avtal som nu är JO-anmälda är upprättade just med syftet att det inte ska ske några sekretessbrott i samband med sådana här produktioner. Avtalen är granskade av jurister och vi har också fått klartecken från Socialstyrelsen. Principerna är enkla. Ingen som inte vill ska bli filmad av oss och bara de som vill delta kommer att synas eller höras när programmet sänds.

Detta tycks föga bekymra belackarna. För att ta ett par citat ur medieskörden:

”De producenter som tycker att döende cancerpatienter är 'bra tv', kanske ska fundera på följande tv-format: ’Kräftskivan’, där producenter från tv-bolag super sig drängfulla och gör bort sig på bästa TV3-tid”. ( Expressen ledare 29/1).

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Förutom den otroligt smaklösa formuleringen kan vi bara konstatera att vi vid en snabb sökning ett år bakåt i Expressens artikeldatabas hittar 13 artiklar om namngivna människor som är döende i cancer, de flesta illustrerade med bild.

    ”De flesta patienter och deras anhöriga har aldrig begärt och vill säkert inte visas upp i en realityserie” (Göran Greider i Dala-Demokraten).

    Faktum är att de allra flesta som blir tillfrågade tackar ja och blir glada över att få vara med. De vill helt enkelt dela med sig av sina erfarenheter och tror att andra kan lära sig något, till exempel att man ska ha hjälm när man cyklar eller att ge akt på olika symptom som kan vara stroke.

    Mycket av kritiken handlar om att programmen visas i ”kommersiella kanaler” och därför är ”underhållning”.

    Är det automatiskt underhållning om en dokumentärserie sänds på bästa sändningstid i en kommersiell kanal och följs av en stor publik? Är det starka känslor och gripande scener som skiljer en ”underhållande” dokumentär från en ”riktig”? Eller är det klippningen, att historierna och dramaturgin förstärks med olika berättargrepp? Det vi visar är verkligheten, inget annat.

    Det märkligaste är att så många journalister och publicister tycks vilja stoppa möjligheterna att berätta om arbetet på landets sjukhus. Exempel ur en ledare i DN: ”Det är svårt att se allmänintresset i att ha tv-team springande i sjukhuskorridorerna” ( 29/1).

    Vi tycker att det vore rimligare om man hade ryckt ut och försvarat rätten att låta patienter och anhöriga själva bestämma om de vill vara med i tv eller ej. Tänk om lagen skulle tvinga sjukvården att utestänga alla som vill filma ett besök på sjukhuset, även om patienten själv har upphävt sekretessen. Skulle det vara i patientens intresse? Dessutom måste en verksamhet, offentlig eller privat, ha rätt att visa upp sig i tv, så länge man inte kränker människors rätt till integritet.

    Så här säger JO i ett beslut från 2011:

    ”Det får i och för sig anses vara av värde att genom en tv-inspelning på ett objektivt och sakligt sätt återspegla vad som händer i akutsjukvården med syfte att sprida kunskap om vården och förståelse för personalens arbetssituation. På så sätt kan allmänheten också förberedas på hur sjukvården tar emot en patient som av olika skäl måste besöka en akutmottagning.”

    Till och med Centrum för Rättvisa håller med i sin debattartikel:

    ”Att göra tv-program av sjukvård och polisarbete behöver i sig inte vara något dåligt. Det kan säkert ha stort värde både som underhållning och samhällsinformation.”

    Vi vill också för sakens skulle påpeka att fem av de 22 avtal som Centrum För Rättvisa har anmält till JO är avtal som berör ren dramaproduktion och alltså inte har med verkliga patienter att göra.

    Vi har genom åren fått enormt mycket positiva reaktioner från de som medverkar i våra program. Det finns också många historier om patienter som tack vare programmen valt att ta sig till sjukhusen då de insett att de har en allvarlig sjukdom och på så sätt har räddats till livet. Vi är väldigt stolta över våra tv-serier. Vi värnar om alla de som medverkar och vi känner att vi tillsammans med patienterna och läkarna, poliser och brandmän gör Sverige lite säkrare genom att informera om hur vardagsarbete inom svensk 112-verksamhet på riktigt går till.

    THOMAS HEDBERG

    vd Titan Television

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X