Annons
Krönika

Lisa Holm:Varför dansar vi aldrig runt midvinterstången?

Under strecket
Publicerad

Även om det finns en deckare som heter ”Den femte årstiden” (av Mons Kallentoft) talar vi vanligen om fyra årstider på svenska: vår, sommar, höst, vinter. Men det finns språkliga belägg för att vi uppfattar två av årstiderna som viktigare än de andra, och det är sommaren och vintern. Vi kan dela in ett år i vinterhalvår och sommarhalvår, däremot inte i *vårhalvår och *hösthalvår. (Med en asterisk framför en ordform markerar man i språkvetenskaplig text att en ordform är tänkbar men faktiskt inte existerar i ett visst språk.) Ändå talar vi i svenska skolsammanhang ofta om just dessa halvår, fast då som hösttermin och vårtermin.

Danskarna har vinter och sommer som vi, men de två andra årstiderna heter efterår och forår. Visserligen finns ordet vår också, men det tillhör inte vardagsdanskan. Och ordet høst har enbart sin ursprungliga betydelse på danska, nämligen ’skörd’. Det är det svenska ordet höst som har utvecklat en nyare betydelse. Att ett så närbesläktat språk har samma ord som vi på två av årstiderna, men inte på de andra, tyder på att de gemensamma uttrycken har varit starkt etablerade redan i det gemensamma nordiska språket medan de ord som är olika har varit mindre centrala.

Annons
Annons
Annons