Annons

Varför blev det ingen svensk-dansk allians?

Gustav II Adolf, 1632. Målning av Matthäus Merian den äldre.
Gustav II Adolf, 1632. Målning av Matthäus Merian den äldre. Foto: Samuel Uhrdin/Skoklosters Slott
Under strecket
Publicerad

**År 1629 möttes **Gustav II Adolf och Kristian IV i Ulvsbäcks prästgård, inte långt från dagens Markaryd. Om förhandlingarna lyckats skulle Sverige och Danmark gått samman i en allians och haft stora möjligheter att agera tillsammans i trettioåriga kriget. Istället blev det tvärtom. Varför? Fanns det några realistiska möjligheter för kungarna att verkligen sy ihop alliansen?

I februari 1629 var Kristian IV en besegrad kung. Hans delegater förhandlade om fred med de kejserliga i Lübeck, och ett tag såg det ut som om hela Jylland riskerade att gå förlorat. Det var mot denna bakgrund som den svenske och den danske kungen möttes för gemensamma överläggningar i Ulvsbäcks prästgård. Gustav II Adolf erbjöd Kristian IV en allians, under förutsättning att han kunde tänka sig att fortsätta kriga i Tyskland. Enligt förslaget skulle Sverige stå för tre fjärdedelar av armén och Danmark för en fjärdedel eller 600 000 riksdaler, om danskarna föredrog att bidra ekonomiskt istället för att ställa upp trupper. Kristian tackade nej, men han gick inte lottlös ur förhandlingarna. Som en följd av mötet blev de kejserliga delegaterna i Lübeck nervösa, och därför mer angelägna om att sluta fred kvickt, något som kraftigt förbättrade Kristians fredsvillkor.

Annons
Annons
Annons