Annons
Krönika

Anna-Malin Karlsson:Varför är det inne att vara proaktiv?

Publicerad

”Nya rektorer måste vara proaktiva.” Orden är Kåre Bremers, tidigare rektor för Stockholms universitet och regeringens utredare av ledarskap i högskolevärlden, intervjuad i tidskriften Curie. Vad han menar är att medan forna tiders universitetsrektorer kunde nöja sig med att låta verksamheten rulla på måste moderna rektorer styra och fatta beslut om prioriteringar. Man kan, som SvD-läsaren Erik Ruist, i ett brev till Språkspalten, tycka att det borde räcka med att de är aktiva, men det gör det tydligen inte.

Ordet proaktiv dök upp i svenskan någon gång under 1990-talet och kom in i SAOL i den trettonde upplagan 2006. Ofta är det politiker och företagsledare som beskrivs som proaktiva, men även organisationer (som polisen) kan arbeta proaktivt och kommuner kan driva en proaktiv politik. Proaktivt är bra, och det latinska prefixet pro kan ha betydelsen ’för’ (i motsats till ’mot’), men här är det betydelsen ’före’ eller ’framför’ som är aktuell. Provitaminer är ett förstadium till vitaminer och profylaktisk vård är förebyggande. Att vara proaktiv är att agera i förväg. Motsatsen är att vara reaktiv, att agera i efterhand. (Ytterligare en betydelse hos pro är ’i stället för’. En prorektor är alltså en rektors ställföreträdare.)

Annons
Annons
Annons