Annons
X
Annons
X
Sport
Analys

Anders Lindblad: Varför agerar inte idrotten mot Putin?

Sanktionerna mot Ryssland efter annekteringen av Krimhalvön fortsätter. Men från idrottsrörelsen är det pinsamt tyst. Varför sätter inte Fifa, det internationella fotbollförbundet, press på Ryssland? De stora idrottsförbunden är alldeles för flata överlag.

KRÖNIKA | ANDERS LINDBLAD

**EU utökar sanktionerna **mot Ryssland dag för dag. Än så länge handlar det mest om frysta tillgångar för ett 30-tal personer samt inreseförbud i EU. Åtgärder som knappast får den ryske presidenten Vladimir Putin att darra.

Sanktionerna lär bli bredare framöver och komma från andra håll. Det visar beslutet från kortjättarna Visa och Mastercard att utan förvarning stoppa betalningsförmedlingen för kunderna i Bank Rossija.

Men från idrottsrörelsen hörs ingenting.

Annons
X

Som vanligt, med andra ord.

Jag är inte förvånad över flatheten. De stora internationella idrottsförbunden har flera gånger tidigare visat att de inte engagerar sig på allvar i frågor som handlar om kränkningar av mänskliga rättigheter, miljöförstöring, usla arbetsförhållanden och korruption.

Exemplen är många, tyvärr. Det senaste året har rapporterna och avslöjandena duggat tätt om missförhållandena kring vinter-OS i Sotji samt kommande arrangemang som fotbolls-VM och sommar-OS i Brasilien och fotbolls-VM i Qatar 2022.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vladimir Putin fick hålla sin propagandafest i Sotji för 330 miljarder kronor. Före spelen var kritiken hård från flera håll: de ryska antigaylagarna, de uteblivna lönerna till gästarbetarna, tvångsförflyttningarna, skövlingen av skog och mark. Men när spelen väl började och idrotten stod i fokus dog debatten.

    Jag var på plats under OS. Varje dag såg jag den uttorkade floden Mzymta som fått ge vika för järnvägen och asfalten mellan Adler vid Svarta Havet och orterna uppe i de kaukasiska bergen. Jag såg lyxhotellen (visserligen bara nästan-klara, men ändå), OS-byarna, alla linbanorna och de nybyggda husfasaderna (som dock mest påminde om overkliga Hollywoodkulisser).

    Arrangemanget var klanderfritt. Volontärerna fantastiska. Arenorna av världsklass. Transporterna punktliga. Ja, hela upplägget med närheten till arenorna var bästa tänkbara.

    Men till vilket pris? Och till vilken nytta?

    När vi gick runt mellan arenorna eller satt på bussen och såg byggena i den OS-bubbla som inte kändes på riktigt frågade vi oss: hur kommer det att se ut här om ett år? Om fem år? Vem kommer bo på hotellen? Vem ska handla i affärerna? Åka skidor?

    Putin fick hur som helst sin fest som blev en inrikespolitisk succé. Ryssland vann medaljligan, kritiken mot spelen bleknade och när fokus nu riktas mot Ukraina står idrottsvärlden återigen pinsamt tyst.

    Fifa, det internationella fotbollförbundet, har en gyllene chans att sätta press på den ryska regimen. 2018 arrangeras fotbolls-VM i Ryssland, återigen ett stort prestigearrangemang för Putin där elva nya arenor ska byggas, men Fifa vågar/vill inte visa handlingskraft.

    Inte heller hörs något från det internationella bilsportförbundet, Fia. I höst körs Formel 1 för första gången i Ryssland, i Sotji, och Putin lär få stå där och frottera sig med F1-kändisarna i depån utan ett enda kritiskt ord från de styrande i Fia eller F1-organisationen.

    Lika tyst är den svenska idrottsrörelsen, liksom idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth. Åtminstone än så länge.

    Överlag är idrotten och dess sponsorer alldeles för flata att sätta press på arrangörerna som de utser och stödjer.

    Jag är säker på att Vladimir Putin skulle bli mer bekymrad över ett hot från Fifa, att fotbolls-VM 2018 kan komma att flyttas om annekteringen av Krimhalvön utvidgas, än att vissa utvalda personer ges inreseförbud i EU.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X