Annons

Vården får inte vara lotteri

Under strecket
SvD
Publicerad

Var tredje svensk drabbas någon gång av cancer. Många botas. Men vad händer om man inte får vård i tid? Vi vill gärna tro att allvarliga sjukdomar prioriteras i vårdapparaten. Tyvärr är det inte alltid så. Det har framgått i ett antal artiklar i SvD på senare tid.
I en artikel på Brännpunkt i går pekade 24 verksamhetschefer inom cancervården på ett av problemen, nämligen det uppsplittrade ansvaret. Staten ansvarar för forskning, Läkemedelsverket godkänner nya läkemedel och själva vårdansvaret ligger på landstingen. ”Risken är stor att nuvarande olikheter mellan olika landsting kommer att fördjupas”, konstaterar verksamhetscheferna. I så fall blir vården något av ett lotteri. Det gäller att bo i ett landsting med politiker som förvaltar vårdresurserna klokt och sätter patienternas behov i centrum.

Visst vidtas det åtgärder för att komma till rätta med väntetiderna. I höst kommer vårdgarantin.
I den nationella vårdgarantin gör landstingen en utfästelse i utbyte mot att staten lovar att skjuta till
mera pengar. Om vård inte kan erbjudas inom tre månader i ett landsting ska patienten hjälpas till vård i ett annat. Hemlandstinget ska då ”administrera det som krävs för ett sådant förfarande”. Men vad händer om landstinget inte klarar av åtagandet? Ingenting. Det finns inga sanktionsmöjligheter.
Vårdgarantin är ett steg i rätt riktning, men ett mycket blygsamt sådant. Den omfattar bara en del av samlade väntetiden för patienten, närmare bestämt tiden från beslutet om behandling och fram till den faktiska behandlingen. Till detta ska läggas sådant som tid för väntan på läkarbesök, utredning, röntgen, provsvar och remisser till specialistläkare.
Det finns redan i dag en besöksgaranti, som går ut på att vårdsökande ska få träffa en läkare inom sju dagar. Enligt landstingens statistik uppfylls den garantin i 85 procent av fallen. Det blir sannolikt svårare för landstingen att klara av den nationella vårdgarantin än den nuvarande besöksgarantin. Enligt en rundringning som Aftonbladet gjorde för en tid
sedan räknar bara vart tredje landsting med att klara av kravet på behandling inom tre månader när vårdgarantin införs i november.
Nya miljarder till landstingen var den springande punkten när uppgörelsen om nationell vårdgaranti gjordes. Men erfarenheterna av att ge landstingen mer pengar för att vården ska bli mer tillgänglig är inte entydigt goda. Regeringen har under de senaste åren tillfört 3,75 miljarder kronor i det syftet. Riksrevisionen har konstaterat att vi faktiskt inte vet om detta har resulterat i kortare vårdköer.
Även om den nationella vårdgarantin skulle bli en braksuccé skulle detta vara en ganska måttlig framgång ur patientens synvinkel. En behandlingskö på tre månader är bättre än en på tolv men det är fortfarande en lång väntetid. I synnerhet om man summerar den sammanlagda väntetiden, från vårdsökande till behandling. SvD (1/6) har rapporterat om hur lång en sådan väntan kan bli, om det vill sig illa. Sven Algotsson väntar fortfarande på cancerbehandling, ett år efter det att han
först kontaktade husläkaren. Bara att få en diagnos tog drygt fem månader. Vid ett tillfälle fick han vänta en månad på ett provsvar.

Annons
Annons
Annons