Annons

Hans Ingvar Roth:Vardagliga motiv ligger ofta bakom folkmord

BLODBAD. När väl dödandet i Rwanda hade börjat fanns det ingen återvändo, hutuernas gruppidentitet bestod mycket i att man hade dödat tutsier. Forskningen visar att det ofta är gemenskap och solidaritet som utgör grogrund för folkmord.

Uppdaterad
Publicerad

Den polsk-judiske juristen Raphael Lemkin anlände 1940 till Stockholm där han under en kort tid fann en fristad innan han emigrerade till USA. Under sin korta vistelse i Sverige föreläste Lemkin vid Stockholms högskola där han också hann lägga grunden till sin betydelsefulla bok ”Axis Rule in Occupied Europe”. Lemkin är kanske mest känd för att ha myntat uttrycket genocid – folkmord. Han var även arkitekten bakom FN:s folkmordskonvention som accepterades av generalförsamlingen 1948. Mot bakgrund av detta betydelsefulla dokument definieras ofta ett folkmord som ett handlande vilket syftar till att förstöra – helt eller delvis – en nationell, etnisk, ”rasmässig” eller religiös grupp. Till Lemkins stora besvikelse blev dock konventionen inget kraftfullt rättsligt instrument under hans egen livstid. Det skulle dröja flera decennier innan dokumentet fick en reell politisk och juridisk betydelse.

Under senare decennier har dock folkmordskonventionens betydelse stegrats mer och mer vilket inte minst visat sig i alla laddade debatter om vad som egentligen ska räknas som ett folkmord. Folkmord är idag, jämte krigsförbrytelser och så kallade aggressionsbrott, en förbrytelse under internationell rätt och brukar vanligtvis kallas för ”the crime of crimes”. Inte sällan brukar folkmord även beskrivas som ett brott mot mänskligheten.

Annons
Annons
Annons