Annons

Kristoffer Leandoer:Vardagen står inte högt i kurs i fransk poesi

Erotiska våldsamheter, typografiska lekfullheter, kristusidentifikationer och språklig minimalism – när de senaste 50 årens franska lyrik nu samlats i en antologi är det i form av ett veritabelt panorama över riktningar och tendenser. Brokigheten är samtidigt ett mått på vitaliteten i det franska poesilandskapet.

Under strecket
Publicerad

Joyce Mansour, Yves Bonnefoy och Pauline Von Aesch.

Foto: Man Ray Trust/Bildupphovsrätt 2017, Mirco Toniolo/IBL, Editions NousBild 1 av 1

Joyce Mansour, Yves Bonnefoy och Pauline Von Aesch.

Foto: Man Ray Trust/Bildupphovsrätt 2017, Mirco Toniolo/IBL, Editions NousBild 1 av 1
Joyce Mansour, Yves Bonnefoy och Pauline Von Aesch.
Joyce Mansour, Yves Bonnefoy och Pauline Von Aesch. Foto: Man Ray Trust/Bildupphovsrätt 2017, Mirco Toniolo/IBL, Editions Nous

Det har länge saknats en bred genomgång av samtida fransk poesi, en auktoritativ översikt av det slutande 1900-talets branta poetiska utveckling. Med tiden har upp­giften blivit allt hopplösare, därför får det sägas vara i grevens tid som tegelstenen ”Un nouveau monde. Poésies en France 1960–2010”, ut­given på Flammarion, landat på franska bokhandels­diskar. Med sina dryga 1500 sidor och 105 medtagna ­poeter måste ”Un nouveau monde” (En ny värld) sägas uppfylla alla krav på bredd med råge. Ändå påstår antologins redaktörer Yves di Manno och Isabelle Garron att de kunnat ta med 100 poeter till utan att behöva ge avkall på vare sig kvalitet eller representativitet: det är möjligen i första hand en artighet mot utelämnade, men säger ändå något om vitaliteten i det franska poesilandskapet.

Annons
Annons
Annons