Annons

Ivar Arpi:Våra orakel är som "pilkastande schimpanser"

Under strecket
Publicerad

En förutsägelse kunde vara att alla kommer transportera sig såhär i framtiden.

Foto: Firdia Lisnawati / TT / NTB Scanpix Bild 1 av 1

Det började på KD:s riksting, när medlemmarna röstade ned partiledningen. Där och då gick decemberöverenskommelsen (DÖ), åtminstone som vi känner den, i graven. Blev du förvånad av KD:s beslut att lämna DÖ? Låt oss säga att du gissade helt fel, och trodde att DÖ skulle överleva. Låt oss också säga att du samtidigt höll på med en bok där du skulle förklara DÖ. Vad skulle du då tänka när det visade sig att du hade haft så fel om just det du skrev en bok om?

”Blir ett spännande KD-ting. DÖ lär överleva.”, skrev Ulf Bjereld, statsvetarprofessor vid ­Göteborgs universitet, på Twitter ett par dagar före rikstinget. ”Hoppar KD av DÖ? Troligen inte”, skrev Jonas Hinnfors, även han statsvetarprofessor vid Göteborgs universitet, på morgonen för tinget. Båda förutspådde även att Alliansen skulle gå under om KD gick emot DÖ. ”Har svårt se övriga allianspartier ge KD frisedel i fråga om DÖ”, skrev Ulf Bjereld. En halvtimme senare hade alla Allianspartierna lämnat DÖ. 

**Hinnfors och Bjereld **skriver alltså på en gemensam bok om DÖ. Men om man är så dålig på att förutse händelser som man står och stirrar rakt på, vad är det som ­säger att man skulle förstå historien bättre? Om man inte har koll på vad som driver historien framåt, så är man sannolikt inte så bra på att förklara varför det gick som det gick heller.  Både Bjereld och Hinnfors har visat sig vara notoriskt dåliga på att förutse framtiden, men är samtidigt två av de mest citerade statsvetarna i media. I boken ”Expert political judgment” (2005) visade Philip E Tetlock att de mest tvärsäkra experterna är de som är sämst på att förutse händelser i förväg, men samtidigt förekommer mest i medier. De har i regel samma träff­säkerhet som ”pilkastande schimpanser”, som Tetlock skrev.

Annons
Annons

En förutsägelse kunde vara att alla kommer transportera sig såhär i framtiden.

Foto: Firdia Lisnawati / TT / NTB Scanpix Bild 1 av 1
En förutsägelse kunde vara att alla kommer transportera sig såhär i framtiden.
En förutsägelse kunde vara att alla kommer transportera sig såhär i framtiden. Foto: Firdia Lisnawati / TT / NTB Scanpix

Journalistkåren är givetvis minst lika skyldig. Varför ringer man experter som ideligen har fel? Tänk er att läkare konsekvent felbehandlade patienter men ändå fick behålla jobbet. Det skulle aldrig accepteras. Så varför kräver vi inte samma precision av statsvetare, och andra experter, som breder ut sig i medierna?  Den frågan ställer Tetlock i sin nyutkomna bok ”Superforecasting”, som följer upp där den tidigare slutade.

Han jämför med medicinvetenskapen. En bra bit in på 1900-talet var det fortfarande bättre att ligga hemma i sjuksängen än att gå till läkaren, om man ville undvika att dö.  ”Med det här elixiret kan jag bota alla. Förutom de obot­bara”, sade den romerska läkaren Galenos. Hur visste man om någon var obotbar? Hen dog.

För hundra år sedan fick läkaren Ernest Amory Codman idén att sjukhus skulle följa upp hur behandlingen av en patient hade gått. På så sätt skulle patienter kunna jämföra sjukhus. Codman struntade i titlar, status och eminens. Allt som räknades var slutresultatet. Sjukhusen hatade idén. Att föra statistik skulle bara kunna förstöra deras goda rykte. Vem ville riskera det? Codman blev av med både läkarlegitimation och sitt jobb vid Harvard.  Men när läkarna till slut anammade den vetenskapliga metoden ledde det till en hälsorevolution. Skulle något motsvarande kunna ske inom samhällsvetenskapen?

Annons
Annons

Ja, menar Tetlock. Det går verkligen att träna upp förmågan att förutse framtiden, åtminstone ett litet stycke framåt. En nyckel är att förutsägelserna kollas upp i efterhand, att de formuleras på ett vis som gör det möjligt att bedöma om förutsägelsen stämde, samt att man sätter en tidsram. Då får man information som man kan lära sig något av. Det krävs också att man för statistik över experterna, att man granskar dem. Evidens framför eminens.

Men många förutsägelser görs för att påverka ett händelseförlopp, snarare än att förutse det. Det kan förklara varför Ulf Bjereld, som sitter i Socialdemokraternas verkställande utskott, så ofta har fel i sina förutsägelser, och varför han så ofta uttalar sig. Somliga ”förutsägelser” bör därför snarare betraktas som politiska inlagor uppklädda i vetenskaplig kostym, de fina titlarna till trots.

**Min förutsägelse om **förut­sägelser är att detta förmodligen inte kommer att ändras i närtid. Eminens lär fortsätta trumfa evidens. Men vi kan börja ställa högre krav. Och kanske borde statsvetare, och andra orakel, uppmuntras att satsa egna pengar på sina förutsägelser?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons