X
Annons
X

Vår tids Dante tvingar oss att se 1900-talets helvete

Italienaren Primo Levi är en av 1900-talets mest inflytelserika författare, ändå är bara fyra av hans böcker översatta till svenska. Men när Jane Nystedt gjorde en dykning i svenska databaser inför ett stort Levi-symposium i Turin, fann hon ett överraskande rikt material om ett av Förintelsens tyngsta ögonvittnen.

”Hans namn dyker upp så fort Förintelsen förs på tal. Förr eller senare.” Så inleds en recension av en helafton till Primo Levis minne i Kulturhuset i Stockholm, den 31 januari 2000.
Den italienske författaren Primo Levi, av judisk börd, fick kämpa för att göra sin röst hörd men alltsedan 1960-talet anses han internationellt som en av de främsta bland de överlevande från koncentrationslägren och som en av de största författarna i den italienska samtidslitteraturen.
I oktober förra året arrangerades ett möte i Primo Levis hemstad Turin om mottagandet av hans böcker i olika länder och hur han influerat debatten om nazismen och judeförföljelserna. Ett fåtal av hans böcker har översatts till svenska och möjligen kan man inte tala om ett ”mottagande” av denne författare i Sverige på samma sätt som sker i anglosaxiska länder, framför allt USA, samt i Frankrike och Tyskland, där han läses, diskuteras och där han ständigt är aktuell.
Inför mitt deltagande vid detta möte sökte jag i databaser på Levi i Sverige,
vilket gav en mängd träffar: artiklar och händelser, recensioner, film, teater och skådespelare, författare och vetenskapsmän inom såväl humaniora som naturvetenskap. Materialet blev rikt, med tidningsklipp, radio- och tv-material, skrifter i magasin samt kontakter per telefon, e-post, vanliga brev och intervjuer. Som förhoppningsvis framgår, finns långt fler länkar till Primo Levi i den svenska kulturen och debatten än väntat.

Första gången Primo Levi omnämns i svensk press är i Aftonbladet 1969. Där omtalas Levis båda första böcker, ”Se questo è un uomo”, och ”La Tregua” (på svenska ”Är detta en människa?” och ”Fristen”), som två av de tyngst vägande böckerna i den italienska efterkrigslitteraturen. Levis svenska översättare, Ingrid Börge, berättar att intresset hos våra bokförlag för koncentrationslägerskildringar på 60-talet var synnerligen svalt. Först när Levis roman om de rysk-judiska partisanerna, ”Se non ora, quando” (”Om inte nu, så när?”), kom ut i Italien och tilldelades två prestigefyllda
litteraturpriser, Viareggio och Campiello, vaknade intresset för honom även i Sverige.
”Om icke nu, så när?”(på svenska 1986) mottogs väl, om än inte med exceptionella lovord. Dock var svenska läsare att gratulera som nu fick lära känna denne lågmälde och ömsinte författare som skriver återhållsamt men samtidigt humoristiskt och poetiskt. Särskilt framhålls verket som ett monument över en föga känd del av historien, den om motståndet hos de judiska partisanerna som ”slåss för tre rader i historieböckerna” i sin desperata livskänsla och samtidiga visshet om att kriget aldrig riktigt tar slut. I samband med utgivningen besökte Levi Stockholm och Italienska Kulturinstitutet, där han berättade om sina böcker, och Svenska Dagbladet återgav detta i en stort uppslagen artikel. Det var första gången Primo Levi presenterades i ett större sammanhang för svensk publik.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X