Recension

Beautiful creaturesVar som du vill – om du är överklass

Under strecket
Publicerad
Annons

”Beautiful creatures” marknadsförs som en arvtagare till ”Twilight”-franchisen, men är lika mycket en ”True blood” för tonåringar. Den frossar mer ohämmat i gotisk kitsch, har smärtsamt fyndig dialog och är också besläktad med tv-serier som ”Hex” – det går inte att undvika jämförelser eftersom filmen flörtar ganska ohämmat med sina föregångare. Ethan, som går andra året på gymnasiet, läser Kurt Vonnegut och längtar bort från den inskränkta, strikt kyrkliga sydstatshålan Gatlin. Han drömmer mardrömmar om en mystisk flicka utan ansikte, och en dag börjar den buttra Lena Duchannes (Alice Englert) i hans klass. Ethan faller pladask, trots att Lena är svårflörtad, uppenbart plågad av en mörk hemlighet och bor hos en excentrisk farbror som ryktas vara satanist.

Det dröjer inte länge förrän fönstren i klassrummet splittras och regnar ner över eleverna som om en ond storm blåst in. Man samlar till stormöte i kyrkan för att få Lena portad från skolan.

Annons
Annons
Annons