Annons
X
Annons
X

Sanna Rayman: Var registret rasistiskt?

Det finns mycket som bekymrar mig. Jag oroas av att romer förföljs och trakasseras – i hela Europa och i Sverige. Det oroar mig att romska barn i Sverige ofta inte uppfyller skolplikten som andra. Det oroar mig att dessa barns föräldrar inte tycks förstå att barnens framtid ligger i skolbänken – inte i familjeplikterna och det oroar mig att ansvariga myndigheter kan ge upp efter att ha försökt få bukt med frånvaron ett par gånger. Ja, jag föreställer mig faktiskt att man ger upp lite lättvindigare när det gäller romska barn. Att man tänker att det inte är lönt, en tanke som inte skulle inställa sig lika lätt om det handlade om ett annat barn. En tanke som är ett svek.

Även annat bekymrar mig. Det bekymrar mig att ett register avsett att spana på kriminellt verksamma nätverk inkluderade barn, till och med småttingar. Det bekymrar mig emellertid också att vi numera verkar ha någon sorts konsensus kring tanken att polisiära register endast ska innehålla dömda brottslingar och livsstilskriminella. Det bekymrar mig att man utgår ifrån att registret i fråga har varit rasistiskt motiverat. Nu, många veckor efter avslöjandet i DN, väljer Skånepolisen att stå på sig och hävda registrets existensberättigande. Kanhända har de har rätt, men frågan är tyvärr redan avgjord. Skurkarna är utpekade och offren utsedda. Och justitieministern har bett om ursäkt – på stående fot, innan ett jota var utrett (
SvD 25/9).

Jag tycker fortfarande att polisen borde ha varit försiktig med att inkludera småbarn i registret. Att man däremot söker kunskap långt bakåt i tiden är inte ett dugg konstigt om ett nätverk har inslag av klanlojaliteter. Då är dylika kunskaper viktiga och inte nödvändigtvis tecken på att man fokuserar på ras, etnicitet eller nationalitet.

Annons
X

För att illustrera. Ingen hade till exempel trott att ett polisbevakningsregister över tongivande maffialigor i USA var ett register ägnat att kartlägga italienare. Och då kan vi ändå vara lugna för att en sådan analysfil, som det så vackert heter, säkerligen hade inkluderat både fällda personer och individer med ett straffregister vitt som snö.

Häromdagen talade jag med en bekant som berättade om sitt syskon, som i tonåren umgicks en del med en småstads knarkargäng, utan att bruka själv. Syskonet i fråga blev givetvis intressant för ortens polis, som höll ögonen på hela kretsen kring stadens knark. När syskonet fick veta detta genom att polisen kontaktade föräldrarna blev hen givetvis tonårsarg över att ställas till svars för sitt umgänge, men fann det samtidigt inte så konstigt – sin oskuld till trots. Kanske för att det är en risk man får räkna med. Om man hänger runt med kriminellt verksamma kan man slinka med i en del spaningsmaterial.

Jag har inget tvärsäkert att säga om detta. Det enda jag med säkerhet kan säga är att det är ytterligt bekymmersamt att så många har varit så säkra på så mycket. Men kanske har de tillgång till mer information än vad jag har? Ja, så måste det vara.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X