Annons

Erik Bergqvist:Vår mest folkkära insekt under lupp

Godmodigt brummande, småklumpiga och oaggressiva, men fenomenala på att pollinera. En ny bok kartlägger humlornas levnadssätt, biologi och historia, och varnar för effekterna av våra alltmer likriktade och homogena odlingsmönster.

Uppdaterad
Publicerad
Foto: MICHEL GUNTHER/AOP

Våren är frustrerande tveksam när detta skrivs: vaknar, stannar av, gör ett lovande ryck, stelnar plötsligt i svinkyla man upplever som en personlig förolämpning. Alla insekter följer hyperkänsligt varje kast, och de utgör själva segment av det oöverblickbara skede vi kallar vår; utan insekterna ingen vår. Några dagar i slutet av mars noterar jag som brukligt diverse övervintrare i markerna: nässelfjäril, sorgmantel, flickfjäril (som hibernerar som puppa och för övrigt inget har med flickor att göra). Rapporter anländer från vänner i Stockholms skärgård och på Lidingö att videfuksen, den tidigare hos oss mycket sällsynta, roströda fjärilen som för ett par år sedan oväntat invaderade landet och nu tycks etablerad lite varstans, är på vingarna. Och så humlorna, alltid ett på samma gång löftesrikt och rörande tecken: yrvakna drottningar i letande flykt över den ännu nästan färglösa terrängen; en aning för tidigt verkar det, vad ska de äta? Det finns knappt blommor. Så blir det förstås kallt igen, enligt bekant mönster, och alla kryp är osynliga, i veckor.

Foto: MICHEL GUNTHER/AOP Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons