Var glad - allvar är farligt

Under strecket
Publicerad
Annons

krönika | Reklamradion 10 år
Det är i dagarna tio år sedan det reklamfinansierade babblandet släpptes loss i de svenska radioapparaterna. Tio år av ”hit music only” och knasiga visioner om att ”förena ungdomligt sinnade människor över hela Europa med positiv energi”. Jo, det är sant, NRJ skriver faktiskt så på hemsidan.
För Sveriges Radio har det inte varit roliga år. SR har totalt sett ett ordentligt försprång men i våras gick Rix FM om både P1 och P3. Inte mycket i procentsatser räknat, men stort när det gäller symbolvärdet. Den senaste Ruab-undersökningen visar att Rix FM, med 24 stationer, fångar 12,1 procent av radiolyssnarna medan P1 och P3 har 11,4 respektive 10,5 procent. P2 ska vi inte tala om, 1,9 futtiga procent. I dag är det bara P4, 35,1 procent, som med sport och myspys erbjuder de stora nätverken Mix Megapol, NRJ, Rix FM, Fria Media och City någon egentlig match. Hur det står till om ytterligare tio år vet ingen.

Sedan de första sändningstillstånden auktionerades bort den 22 september
1993 har det låtit på ungefär samma sätt: babbel, hits, reklam, jinglar, babbel. Följt av mera babbel och flera hits. Hösten 1994 skrev jag i denna tidnings fredagsbilaga City förundrat om ”kanaler som gör precis vad som helst för att fånga lyssnarnas uppmärksamhet och reklamköparnas pengar” och hur detta skedde genom ”utlottning av biljetter, skivor, resor, meningslösa samtal med vem som helst om vad som helst och musik som alla känner igen”.
Hösten 2003 har min förundran för länge sedan förbytts i resignation. Av den mångfald som utlovades av moderater och SAF-are syns intet, möjligen kan man hoppas på att rabatter på sändningstillstånden för lokalt producerat material på sikt kan ge resultat.

Annons
Annons
Annons