Annons
X
Annons
X

”Var finns öppenheten om hur EU:s beslut fattas?”

Vi vet mycket om beslutsfattandet i USA. Men när det gäller EU saknas till stor del både diskussioner och rapportering, skriver professor Harald Kjellin.

Foto: Jean-Francois Badias/AP

DEBATT | EU

Det kanske går att rädda EU om det bara finns en möjlighet till en offentlig debatt om hur detta kan gå till.

Jag läser varje dag omfattande beskrivningar i svenska medier om hur politiska beslut fattas i USA, men jag hittar sällan något om hur besluten fattas i EU.

Hur kommer detta sig? Förekommer det så lite offentlig debatt kring beslut i EU att den inte är värd att rapportera? Eller kan det vara så att de demokratiska processerna inom EU är så otydliga att det är svårt att rapportera från dem?

Annons
X

Det som utgör grunden för människors förtroende för ett politiskt system är att det borde vara möjligt att förstå hur besluten tas. Om förtroendet försvinner så skapas ett mörker som är en grogrund för misstankar om dolda agendor.

I andra delar av världen talar man om att EU riskerar att kollapsa på grund av en EU-fientlighet hos missnöjespartier, men inom EU finns inte så många diskussioner om vad vi kan göra åt detta. Detta står i stark kontrast till hur mycket uppmärksamhet presidentvalet i USA har fått.

Vi behöver ett förtydligande och förenklande av de demokratiska aspekterna av EU:s beslutsprocesser så att en tydlig rapportering av alternativa beslut kan medföra att folk återfår förtroendet för EU.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Va? Vad säger ni? Att detta är så svårt och krångligt att det är nästintill omöjligt!

    – Varför då? Vi har ju EU-parlamentet och EU-kommissionen! Man kan börja med att ifrågasätta varför det inte finns tydliga rapporteringar av angelägna frågor i EU-parlamentet. Om vi har förtroendevalda i EU-parlamentet så borde de kunna leverera en tydlig bild av det som händer.

    – Va? Vad säger du nu? Att EU-parlamentet inte har någon beslutanderätt i viktiga frågor.

    – Ok! Jag vet att en del påstår att parlamentet är en diskussionsklubb som består av högavlönade representanter som inte säger något intressant men det måste ändå finnas några frågor som är engagerande.

    Tänk om man en dag slog upp en dagstidning och kunde läsa att våra EU-representanter har debatterat något i stil med nedanstående fiktiva exempel:

    ”Det har under måndagen förekommit diskussioner i EU-parlamentet om att huvudorsaken till EU-fientligheten beror på att länderna inte accepterar EU:s så kallade förmyndarmentalitet och EU:s påstådda brist på demokratiska processer. Representanter från flera öststatsländer samt från Holland och Finland accepterar inte att EU, ibland som en förmyndare och ibland som en jultomte, delar ut moraliska pekpinnar och skänker bort unionens pengar utan att det först har förekommit en tydlig omröstning i parlamentet.”

    ”Debatterna pågick med stor intensitet hela dagen. Det framfördes att den fria rörligheten inom EU enbart borde gälla de EU-medborgare som kan visa att de har möjlighet att ta ansvar för sitt liv när de flyttat till ett annat land. Till exempel så bör de som vill flytta till ett annat EU-land kunna visa att de har tillräckligt med medel att leva på eller att de har ett arbete med facklig anslutning i det land de vill flytta till. Utöver en denna grundprincip för att begränsa den fria rörligheten föreslogs att länderna själva bör kunna bestämma om sin invandring. En del länder med starka moraliska övertygelser kan då besluta om en generös syn på invandring men dessa skall inte kunna tvinga sina specifika moraliska övertygelser på andra fattigare länder inom EU. Några talare hävdade att bara detta skulle medföra att huvudargumentet bakom brexit försvinner.”

    ”I slutet av mötet kom det fram ett förslag om att EU -parlamentet borde rekommendera Storbritannien att genomföra en ny folkomröstning eftersom EU inom närmsta framtiden antagligen kommer att ändra sitt regelverk.”

    Ovanstående typ av rapporter skulle vara av mycket stort intresse för alla missnöjda EU-medborgare som då skulle få konkreta frågor att ta ställning till. Det behövs inget ”Uppdrag granskning” för att få ett tydligt svar på en angelägen fråga. Det som behövs är bara att EU-representanter är modiga nog att ställa frågor. Om en representant i stället skulle antyda att de inte kan ställa frågor eller påverka EU-parlamentet, eftersom alla reella beslut sker i hemlighet i stängda rum, så skulle detta vara en helt enastående nyhet för medierna.

    Om medborgarna får möjlighet att ta ställning i konkreta frågor (se bara vad som hände i brexit) så skulle i sin tur diverse regeringschefer vara tvungna att uttala sig i dessa frågor vilket i sin tur skulle skapa tillräckligt med dramatik i debatten för att dra igång en demokratisk process.

    Föreställ er att det skulle uppstå konkreta engagerande debatter kring vad EU borde göra. Bara ovanstående två fiktiva exempelförslag om fri rörlighet och EU-bidrag visar att det är möjligt att rapportera något konkret om de frågor som diskuteras kring köksbord och i fikarum runtom i hela EU. Just för att dessa två frågeställningar illustrerade de vanligaste argumenten för att lämna EU.

    Det kanske går att rädda EU om det bara finns en möjlighet till en offentlig debatt om hur detta kan gå till.

    Harald Kjellin

    professor

    Institutionen för data och systemvetenskap

    Stockholms universitet

    Harald Kjellin Foto: Pressbild

    Annons
    Annons
    X
    Foto: Jean-Francois Badias/AP Bild 1 av 2

    Harald Kjellin

    Foto: Pressbild Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X