Annons

Kari Tarkiainen:”Var det ett sånt här Estland vi ville ha?”

Scen ur filmen ”Tõde ja õigus” i regi av Tanel Toom.
Scen ur filmen ”Tõde ja õigus” i regi av Tanel Toom. Foto: Allfilm

Samtidigt som nationalistiska vindar drar in över Baltikum har den hyllade filmatiseringen av det estniska nationaleposet ”Sanning och rättvisa” lett till en förnyad diskussion om landets historiska rötter och postsovjetiska identitet.

Under strecket
Publicerad

I anslutning till Estlands 100-årsjubileum förra året sjösattes ett stort filmprojekt för att flytta den estniskspråkiga litteraturens grundbok, Anton Hansen Tammsaares ”Tõde ja õigus” (Sanning och rättvisa) till bioduken. Filmen skulle återge den första och samtidigt absolut bästa delen i detta fembandsverk som utkom 1926–33. Som helhet beskriver den stora sviten människans kamp med jorden, Gud, samhället och till sist också sig själv – en strid som till slut ebbar ut i resignation. 

På det sättet ritar ”Tõde ja õigus” fram en allmänmänsklig utvecklingslinje med ett panorama över Estlands historia, dess brokiga öden genom bondebefrielsen och köpen av hemmanen, 1905 års händelser, revolutionen och frihetskriget samt den statliga stabiliseringen under den första republikens goda år. Romansviten är en litterär spegelbild av nästan allt som präglat landet och människorna från 1870-talet till 1930-talets mitt, då den slutligen förelåg avslutad.

Annons
Annons
Annons