Annons

Var det en guldålder för Europas judar?

Holländska judar firar sukkot, eller lövhyddohögtiden, under tidigt 1700-tal.
Holländska judar firar sukkot, eller lövhyddohögtiden, under tidigt 1700-tal. Foto: Lebrecht/IBL

”Jag har hört att 1700-talet var ett av judarnas lyckligaste sekler någonsin, med en kulturell guldålder i Polen och Litauen och en successivt allt starkare ställning även i Västeuropa. Stämmer det? Eller förekom det judeförföljelser även på?”

Under strecket
Publicerad

Förföljelser förekom. I alla europeiska länder med judiska bosättningar förekom under 1700-talet någon form av antisemitisk diskriminering. Flera upplysningsfilosofer, bland andra Voltaire, såg med avsky på judarna, inte minst för att deras religion föreföll dem som ett koncentrat av det värsta i kristendomen (som de också var kritiska mot). Jämfört med andra epoker var just 1700-talet dock relativt lugnt på denna punkt. I den judiska historien är århundradet mer förknippat med uppkomsten av den chassidiska religiösa rörelsen i Östeuropa än med våldsamma pogromer. I Spanien och Portugal jagade fortfarande inkvisitionen judar som i hemlighet hade överlevt de senaste seklernas förföljelse, men inte med samma frenesi som tidigare. I andra katolska länder, även i påvens egna territorier, levde judarna i ghetton och utsattes tidvis för uttryckliga förödmjukelser – till exempel tvånget att bära gula huvudbonader – men i allt väsentligt lämnades de i fred. Liksom i Polen, där judarna utgjorde en av viktigaste folkgrupperna, åtnjöt de inte sällan en viss grad av självstyre.

Mot slutet av seklet inträdde en markant förändring i myndigheternas inställning. Såväl upplysta despoter som Josef II i Österrike som franska revolutionens lagstiftare uppskattade religionsfrihet mer än deras föregångare hade gjort. Med den större friheten vad beträffar själva religionen följde dock även statlig fientlighet mot lokalt judiskt självstyre. Detta kunde lätt leda över i nya typer av konflikter mellan judiska befolkningsgrupper och furstar som önskade integrera de förra och få dem att bidra till statens utveckling.

Den tyske upplysningsförfattaren Gotthold Ephraim Lessing och den schweiziske filosofen Johann Kaspar Lavater besöker Moses Mendelssohn, gravyr från 1800-talet.

Foto: Interfoto/IBL Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons