Annons
X
Annons
X

Vänsterpartiet tvingas nog steloperera leendet

Sura heltidspolitiker, kommunister och queerfeminister som inte lyssnar på folk.

Vänsterpartiet ska bli gladare, summerades partiets kommun- och landstingsdagar som avlöpte under helgen. Det är svårt att begripa hur det ska gå till. Känn efter bara, hur ansiktet formar sig när man säger Lenin. Leeenin! Ett mer hjärntvättat leende går inte att uppbringa. Hur går man vidare efter det?

Vänsterpartiet har valt att åter blicka utanför landet i jakten på ett nytt socialistiskt mål. Det kan tyckas märkligt eftersom Stig Henriksson, det vänsterpartistiska kommunalrådet i Fagersta, har 58,3 procent av väljarna bakom sig och borde kunna fungera som förebild. Men hans politik med åratal av sänkta skatter, försäljningar av nedslitna kommunala bostäder och avbetalningar på skulderna lockar tydligen inte.

I Nederländerna har systerpartiet SP utvecklat en metod för aktivism som enklast kan sammanfattas i att man är emot allt, och för något vagt definierat gott, och sedan skapar man de gräsrotsaktiviteter som funkar för dagen. Politikerna ska vara mer aktivister och mindre parlamentariker. Detta passar ett postkommunistiskt vänsterparti som hand i handske, och därför har vänsterpartiet nu lanserat en kampanj för att få till stånd en folkomröstning om EU-fördraget utan att på något sätt ha berättat vad partiet vill se i stället.

Annons
X

Trondheim drar till sig partiets blickar därför att staden i det senaste valet åter röstade fram en rödgrön koalition som byggt sitt handlingsprogram tillsammans med facket. Detta anses visa att det fortfarande går att vinna val på offensiv vänsterpolitik. Men Trondheims socialism sträcker sig knappast längre än till ett återkommunaliserat reningsverk, oförändrat skattetryck och fortsatt hög socialbidragskostnad. Och det blir nog trögt att sälja in som radikalt alternativ. En t-tröja med Che Guevara har en helt annan kraft än en från det kommunala reningsverket.

Visionslösheten är en plåga för vänsterpartiet. Hela idén har ju varit, om än felaktigt, att paradiset är möjligt redan på jorden. När man inte längre får gehör för den tanken är det svårt att fånga in nya entusiaster. Partiet står still i opinionsmätningarna, och de medlemmar som tänkt fritt de senaste åren, och som kanske skulle ha kunnat peka ut en ny riktning, har rensats ut eller bara tröttnat. Kvar står den elitkader som aldrig velat kompromissa med de ursprungliga idealen.

I Flamman (17/1) skriver en av dem, America Vera Zavala. Hon menar att ”vänsterpartiet i dag är oattraktivt och visionslöst” och beklagar den nya profilen som föreskriver att ”medlemmar inte bör kalla sig kommunister”. Så bakåtsträvande är partiets kärna. Och när man ligger på 6 procent i opinionsmätningarna har man inte mycket mer än kärnan att utgå ifrån.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Samtidigt är alltså ”ett gladare vänsterparti” allt som återstår av visionen. Men som partiets informationschef Jenny Lindahl Persson konstaterade i sitt seminarieupplägg i programmet för kommun- och landstingsdagarna framstår man snarare som ”sura heltidspolitiker, kommunister och queerfeminister som inte lyssnar på folk”.

    Alice Åström, vice ordförande, har gett intryck av att kunna tänka i vidare banor än den mer spårbundne Lars Ohly. Men frågan är om hon någonsin kommer att få chansen. Kommun- och landstingsdagarna hölls i järnvägsknuten Nässjö. Vad symboliserar det, om inte att ledningen anser att partiledarskapet går som på räls för den gamle tågmästaren Ohly?

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X