Lena Eskilsson:Vandringslusten mycket mer än bara en lust

Vandringen som ett sätt att tänka och upptäcka världen har en lång historia. ”Fötternas politik” med pilgrimsfärder och stadsplanering är viktig för mänskligheten. Rebecca Solnit har skrivit en underhållande bok om vår lust att vandra.

Under strecket
Publicerad
Rebecca Solnit

Rebecca Solnit

Foto: David Levene/TT
Annons

Vad gör människan till människa och skiljer henne från andra levande varelser? Behovet att besvara denna fråga har ängsligt upptagit många tänkare genom tiderna. Är det skrattet, talet, det abstrakta tänkandet, dödandet av de egna? Argument har funnits för alla dessa egenskapers försteg i definierandet av det genuint mänskliga. Men det är ändå den upprätta gången som varit den mest livskraftiga föreställningen inom det mänskliga särartstänkandet. (Därmed inte sagt att spädbarn och personer i rullstol inte ansetts som människor). Att gå på två ben, att sätta den ena foten framför den andra och med en rytmisk pendelrörelse förflytta kroppens tyngdpunkt från det ena till det andra benet, är också det vanligaste sättet att ta sig fram i världen. Detta gäller både för mänskligheten i sin helhet och den enskilde individen. Gåendets historia är således allas historia, och denna finns nu berättad i en fascinerande – och mycket vacker – bok av Rebecca Solnit: ”Wanderlust. A history of walking” (Verso, 326 s).

Annons
Annons
Annons