X
Annons
X
Recension

Slutet Vandringsdrama om döden föder livskänslan

Osynliga teatern bjuder på en vandring genom fyra salar, en vacker och rituell föreläsning om hur vi mentalt och praktiskt hanterar att vi alla ska bli mull.

Osynliga teatern iscensätter ett rituellt vandringsdrama i hemlig lokal om hur vi kan förhålla oss till förgängligheten, till döden. Foto: Milja Rossi

En sak vet vi med bestämdhet. En dag, eller natt, ska vi tillbaka till jorden. Falla isär till våra beståndsdelar. Våra atomer ska virvla genom tiden och en gång bli del av någon eller något annat. Döden är det mest demokratiska vi känner, och ändå vet vi ingenting om den. Den – liksom livet – är det stora mysteriet inför vilket alla ord blir meningslösa.

Osynliga teatern har dock bestämt sig för att skapa en teateruppsättning om döden, försöka komma så nära själva det ögonblick då utslocknandet äger rum. Döden har ingen adress, det har heller inte föreställningen – först samma dag får man reda på var vi ska samlas.

Osynliga teatern iscensätter ett rituellt vandringsdrama i hemlig lokal om hur vi kan förhålla oss till förgängligheten, till döden.

Foto: Milja Rossi Bild 1 av 2

Föreställningen börjar med att alla får var sin urna, ett sätt att omfatta insikten om sin egen, förestående död.

Foto: Milja Rossi Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X