Annons

Sofia Nyblom:Vandrandet är skapandets träningsrutin

Vandring handlar om musikens och språkets rytm, livets puls, skriver Sofia Nyblom.
Vandring handlar om musikens och språkets rytm, livets puls, skriver Sofia Nyblom. Foto: Keiko Oikawa

Det finns ingen bättre tid än mitt i lövsprickningen att njuta av vandrandets rytmiska musik. Veckans musikkrönika handlar om skapandets träningsrutin, och Sofia Nyblom tipsar om musik att vandra till.

Under strecket
Publicerad

På vandring i Snape Maltings.

Foto: Keiko OikawaBild 1 av 6

Benjamin Britten.

Foto: TTBild 2 av 6

Gustav Mahler.

Foto: Universal History Archive/TTBild 3 av 6

Leos Janácek.

Foto: Alfredo Dagli Orti/TTBild 4 av 6

Isabelle Faust.

Foto: Imagine China/TTBild 5 av 6

Malena Ernman.

Foto: Wolfgang Runkel/TTBild 6 av 6

Det sägs ofta att författare är ett vandrande släkte. Varje läsande människa har följt Marcel Prousts promenadvägar i Combray, Frödings strövtåg i hembygdens Värmland, och Virginia Woolfs vandringar längs floden Ouse. Men egentligen gäller det lika mycket kompositörer och musiker. Vandrandet öppnar sinnena och släpper ut tankarna. Som nykläckta fjärilar svärmar de kring varandra och väver nya mönster, hisnande perspektiv som blir till konst. Vandrandet är skapandets träningsrutin. Träning i att stå still mentalt, samtidigt som kroppen rör sig.

Men vandring handlar också om musikens och språkets rytm, livets puls. Föga överraskande är det under romantiken som vandrandet för samman kompositörer och poeter. Franz Schubert fångar vandrandets berusning och besinning både i den vårliga sångcykeln ”Die Schöne Müllerin” och den mörkare ”Winterreise”. I de dikter av Wilhelm Müller som Schubert tonsatt härmar lutan och vevliran poetens surrande, snurrande tankar och kvarnhjulens vispande. Men det är inte bara bäcken som brusar, också diktarjagets hjärta vill rusa före fötterna i jakten på kärlek, och sökandet efter evighet.

Annons
Annons
Annons