X
Annons
X
Recension

Peggy Pickit ser Guds ansikte Välspelat och flerdimensionellt

Roland Schimmelpfennig har en suverän förmåga att skapa obehag och ställa svåra frågor. Han gör det gärna via en falsk, nästan absurd lättsamhet, genom en ton av saga och fabel. Ibland ger han publiken så mycket att bära – av socialt ansvar och genomskådad livslögn – att vi nästan inte står ut.

Pjäsen som lånat namn från den Barbielika plastdockan Peggy Pickit fungerar just så. Den handlar om två läkarpar, ett av dem har just kommit hem från ett Afrika av sjukdomar och obegripligt våld. Nu är de tillbaka men saknar bostad och pengar – och illusioner. Kanhända har man dragit på sig hiv. Det andra paret har istället fått ett barn och kunnat satsa på villa och dyr bil. Deras hem är outhärdligt vitt – den absoluta motsatsen till mörkret av stamkrig, hat och fattigdom.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X