Annons
Recension

YtaVälspelad moralitet om konst och yta

Peshang Rad och Frida Liljevall i ”Yta”.
Peshang Rad och Frida Liljevall i ”Yta”. Foto: Björn Holmer

Amerikanen Neil LaButes pjäs ”Yta” handlar om vad man får göra under en täckmantel av konstnärskap. Karl Seldahl har iscensatt texten med bra energi och perfekt intimitet, skriver Lars Ring.

Under strecket
Publicerad

Kompani1 kallar sig den nya teatergrupp som tagit över Playhouse Teater, som ju flyttat från Östermalmstorg till en ny scen på Drottninggatan. Patrik Bergner och Frida Liljevall driver verksamheten och har redan iscensatt två produktioner. Nu kommer ännu en: amerikanen Neil LaButes ”The Shapes of things”. Det är en pjäs med två huvudteman – konstnären och dennes ansvar men också vad en välpolerad yta betyder för social framgång.

Titeln är översatt till ”Yta” av Mario Bernengo som också skickligt och fyndigt flyttat skeendet till svensk miljö. Pjäsen är ett kammarspel för fyra aktörer. Litteraturstudenten Adam är överviktig och allmänt töntig, sliter med flera jobb medan han pluggar. Då träffar han konstnären Evelyn som är vacker, djärv och står för en radikal konstsyn. Så småningom blir de ett par och Adam börjar träna, köper nya kläder och fixar till och med näsan.

Annons
Annons
Annons