X
Annons
X
Recension

La Zona Välgjord thriller som tappar fart mot slutet

La Zona är namnet på en gated community någonstans i Mexico. Välskötta villagator, vaxade lyxbilar, klippta gräsmattor och skolelever i prydliga uniformer – omgärdat av höga murar och taggtråd bortom vilka det sträcker sig en kåkstad. En natt tar sig tre ynglingar in i kvarteren och rånmördar en kvinna. Grannarna skjuter två av dem till döds, stänger ute polisen, och sätter ihop ett medborgargarde för att fånga den siste.

La Zona har ambitionen att vara en spännande thriller, något filmen till en början lyckas med: Rodrigo Plá fotar ynglingarnas intrång med dramatisk nerv, zoomar in med övervakningskameror och låter en storm slå ut all el. Men filmen är bättre som socialt drama i en miniatyrvärld, där klass och människosyn blir belyst i den upphetsade jakten. Männen kör beväpnade runt i pickup och talar om öga för öga, tand för tand – och sönerna röker cigg på skoltoaletten och diskuterar vad de skulle göra med den dödsdömde om de fick tag i honom.

Visst har La Zona sina brister – det inklippta fotot från övervakningskameror blir snart en gimmick man tröttnar på, långt ifrån lika effektivt som det exempelvis är i det skotska övervakningsdramat Red road. En del bortklippta darlings hade inte heller skadat. Dessutom tappar filmen fart mot slutet när thrillern helt gett vika för dramat.
**
Men trots detta** är det en välgjord debut, främst på grund av frågorna filmen ställer. En amerikansk kritiker menade att Plá misslyckas eftersom invånarna i La Zona redan är moraliskt korrumperade – att muta snutar är så att säga det minst skandalösa de gör. Det han missade är att regissören inte är ute efter att skildra deras pågående moraliska förfall. Plá frågar sig istället vad som redan har hänt med moralen och människosynen i det samhälle som får folk att flytta in bakom murar – och hos dem som väljer att göra det.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X