Annons
Recension

Jag brukade drömma om digVälgjord fallbeskrivning av att få ett barn med diagnos

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Om man skulle beskriva den här romanen genom att säga att den handlar om hur tillvaron förändras för en framgångsrik ung kvinna då hon får barn, om slitningarna mellan henne och mannen som inte tar någon föräldraledighet, hur skilsmässan förestår några år senare men maken plötsligt avstår från en efterlängtad befordran och de istället satsar på gemensamt ansvar för det lillasyskon hon just var på väg att abortera – om handlingen sammanfattades så, skulle helt andra förväntningar på läsningen uppstå än de som skapas med det lilla tillägget att det skildrade barnet är autistiskt.

Jag tycker inte det är fel att autismen nämns på bokomslaget – det är faktiskt detta som är det intressantaste – men det är ändå olyckligt att det försätter läsaren i ett tillstånd av mer vetande än föräldrarna i boken. Följden blir lätt att man börjar undra varför det dröjer så länge innan pojken får sin diagnos. Ett barn som alltid skriker som besatt, som till synes av ren motorisk rastlöshet börjar krypa vid fem månader och gå vid nio, som nästan inte talar vid två års ålder och blir avvand först som treåring, som enligt bekantskapskretsens krassa diagnostik ”inte går att ha i möblerade rum”…

Annons
Annons
Annons