X
Annons
X
Recension

Vilken dröm hon har Välformulerade reflektioner om krossade relationer

Som lyriker debuterade Inga-Britt Wik 1952, vid 22 års ålder, och hade en omfattande och högt uppskattad poetisk produktion bakom sig, när hon i slutet av 80-talet slog sig på prosa och snart väckte viss sensation med en roman om ett ungt par som förgäves försöker få kärlek och vardag, författarskap och familjeliv, att på något sätt gå ihop. ”Ingen lycklig kärlek” (1988) följdes senare av ”Bryta upp” (1966), två romaner som gestaltar Inga-Britt Wiks äktenskap med Jörn Donner 1954-62. Med dem nådde hon en stor publik, dock inte mig.
Lika stor nyfikenhet väcker väl inte hennes nya prosabok Vilken dröm hon har, som innehåller två långa och två korta berättelser. Som lyriker är Inga-Britt Wik skarpsinnig och filosofiskt subtil, men vid sidan av tankeskärpan har hennes poesi även en djuppsykologisk dimension och uppsöker ibland de grumliga bottensatserna i själens innersta gömmor.
När jag nu för första gången läser hennes prosa, blir jag glad att känna igen en del drag från hennes lyrik. Det gäller främst förmågan att formulera sig aforistiskt tillspetsat och de spännande psykologiska iakttagelser hon gör. I poesin är det introspektion som dominerar. I prosan är det relationerna mellan de diktade figurerna som står i centrum. Även på detta område är Wik övertygande, kanske beroende på att hon lägger sig nära egna erfarenheter. Huvudpersoner i de tre första berättelserna är kvinnor som sysslar med litterär verksamhet, en översättare, en romanförfattare och en poet. I den fjärde berättelsen, den minst lyckade, är det en barnpiga från det gamla krigshärjade fattigfinland som står i centrum, men hon gör det därför att hon en gång var barnpiga åt den kvinna som sitter och skriver.

Den fjärde berättelsen, den om barnpigan, död i "bröstkräfta" vid 28 års ålder, är visserligen välskriven, men den är sentimental och gripande på ett sätt som sådana historier brukar vara gripande. Betydligt originellare är Wik när hon rör sig i modern tid och skildrar relationer mellan medelålders män och kvinnor som efter tidigare haverade äktenskap försikigt närmar sig varandra och spelar upp kärlekens alla åtbörder inför varandra. Deras passionerade utspel ter sig överdrivna och tycks tjäna till att dölja de murar av förbehåll som gömmer sig bakom de kärlekens illusionsnummer de försöker lura både varandra och sig själva med.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X