Annons
X
Annons
X

Välfärdsval blir lätt utgiftsrally

Under valår kan det börja rycka i plånboken även hos den mest överskottsglade finansminister.

Har Anders Borg kraft att se till att en moderat satsning på välfärden blir något mer än nya pengar till gamla system?
Har Anders Borg kraft att se till att en moderat satsning på välfärden blir något mer än nya pengar till gamla system? Foto: FELIPE MORALES

GÄVLE Fredrik Reinfeldt följer Göran Perssons exempel. I sitt första val som statsminister drev Persson kampanj på temat Vård, Skola, Omsorg, och i sitt första val som statsminister planerar Reinfeldt att göra samma sak. Lita på att ombuden får sig en välfärdsduvning i dag.

Arbetslinjen förblir förstås central. Om känslan 2010 är att regeringen har misslyckats med jobben kommer moderaterna och deras allianskolleger obönhörligen att ställas till arbetsmarknadens förfogande.

Men att man måste ro hem en fråga för att inte förlora är inte detsamma som att det räcker med att ro hem den för att vinna. Det är inte troligt att jobben dominerar på samma sätt även i nästa val.

Annons
X

Fredrik Reinfeldts öppningsanförande i torsdags och Anders Borgs tal i fredags morse ger besked om att m-ledningen laddar för välfärdsval 2010. ”Nu har vi lagt grunden för att prioritera kunskap och välfärd”, sade Borg, och när Fredrik Reinfeldt säger ”välfärd före värnskatt” gäller det mer än tajmingen av en reform. Framför allt handlar det om att moderaterna vill bort från den fördelningspolitiska debatten och in i rollen som modern och pragmatisk förvaltare av välfärdsstaten.

Precis som i sitt Vaxholmstal i augusti ägnade Reinfeldt ett långt avsnitt åt sina besök på offentliga arbetsplatser runt om i Välfärdssverige. I Vaxholm blev det lite för mycket ”Zeus återvänder till Olympen och berättar om sina vandringar bland de dödliga” över det hela; i Gävle var tonträffen bättre och slutsatserna tydligare:

Mycket i välfärden fungerar, men det finns kvalitetsproblem: för dåliga skolresultat, för långa köer, för lite tid till de äldre. Det handlar i hög grad om organisation och ledarskap. Kommunala arbetsgivare är för dåliga, chefer är frånvarande och medarbetarna på golvet får inte förtroendet att själva fatta viktiga beslut.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    ”Det är så väldigt mycket av det vi tror på som är svaren”, sade Reinfeldt. Att människor får ta ansvar. Att man mäter och jämför resultat. Att man ser varje individ.

    Han vill prata innehåll i stället för offentligt-privat, och det kan man förstå. Patienter och föräldrar bryr sig mer om hur en verksamhet fungerar än om vem som driver den. Å andra sidan är kvaliteten inte frikopplad från frågan om huvudmannaskap. Friskolorna har betytt oerhört mycket för skolsektorns utveckling, privata vårdföretag ger vårdanställda chans att välja arbetsgivare och patientens fria val är en suverän metod för att få vårdgivare att göra sitt bästa. Vårdval Halland bär syn för sägen och snart följer Stockholm efter. De borgerliga har massor kvar att uträtta när det gäller att främja fristående alternativ.

    Att inte vara trovärdig i välfärdsdebatten är att vara i evigt underläge. Så det är klart att m och Alliansen ska rusta sig för att ta fajten med s. Men det är ingen enkel resa som Reinfeldt har framför sig.

    För det första är välfärdens vardag ingen statlig angelägenhet utan vad som händer i vården och omsorgen beror i hög grad på kommunal- och landstingspolitiska beslut. Riksdagen kan upphäva stopplagar, men dåligt chefskap och stel arbetsorganisation är det betydligt svårare att komma åt.

    Man kan förstås lagstifta, till exempel om rätt till patientval à la Vårdval Halland, men då hamnar man genast i clinch med partifolket runt om i landet. ”Det kommunala självstyret är viktigt och innebär att staten ska ge kommunerna så stor frihet som möjligt att organisera och driva sin verksamhet efter eget huvud”, står det i m:s nya handlingsprogram.

    För det andra är det då risk att man tar till det verktyg som staten ändå alltid har – skattemedlen – och att ett välfärdsval urartar till utgiftsrally. Göran Perssons VSO-offensiv 1998 handlade bara om att satsa så mycket som möjligt, och under valår kan det börja rycka i plånboken även hos den mest överskottsglade finansminister. Nymoderater är inte immuna mot frestelser. Vem kan glömma Reinfeldts löfte från valspurten i fjol: Vad socialdemokraterna än satsar på den offentliga välfärden så matchar vi det!

    Blir valrörelsen 2010 en tvekamp mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om att bjuda högst på Vård, Skola och Omsorg, blir det en lika dyr som dyster tid för svensk medelklass – och valet kommer knappast att sluta med seger för Alliansen. Ny borgerlig välfärdspolitik måste vara något helt annat än nya pengar till gamla system.

    För det tredje är vi ögonblickets fångar. 2007 går ekonomin som tåget, jobben ökar snabbt i antal och statens kassa bågnar. Men om några år kan det kännas minst lika angeläget att diskutera hur resurser skapas som hur de ska spenderas. Vem tar ansvar för frågorna om forskningssatsningar, företagsvillkor och klimatet för ambitiösa individer ifall de borgerliga partierna blir upptagna av annat? Vem peppar de borgerliga väljarna? Vem påminner om skattereformens fundamentala insikt: värnskatt skadar välfärd!

    Annons
    Annons
    X

    Har Anders Borg kraft att se till att en moderat satsning på välfärden blir något mer än nya pengar till gamla system?

    Foto: FELIPE MORALES Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X