Annons
X
Annons
X

Li Bennich-Björkman: Välfärd leder inte automatiskt till demokrati

SKYTTEANSKA PRISET Att Kina förblir en alltmer välmående men dock diktatur är minst lika sannolikt som att landet ska demokratiseras. Det menar Adam Przeworski, årets mottagare av ”statsvetenskapens Nobelpris” och världsauktoritet på samspelet mellan politik och ekonomi.

Adam Przeworski
Adam Przeworski

2010: ADAM PRZEWORSKI

Kina utvecklas i rask takt ekonomiskt. Alldeles nyss köpte ett kinesiskt företag Volvo, och en kinesisk medelklass växer snabbt fram. Men än så länge består kommunistpartiets makt. Den ekonomiska utvecklingen sker med den kommunistiskt styrda statens hjälp. I Indien, världens till befolkningen näst största land med över en miljard invånare, växer ekonomin så det knakar. Till skillnad från Kina är emellertid Indien sedan självständigheten från Storbritannien mot alla odds en fungerande demokrati, länge en av världens allra fattigaste men idag på väg mot ökat välstånd för allt fler.

Hur ser sambanden mellan demokrati, diktatur och ekonomisk utveckling ut? Behövs det en auktoritär regim för att sätta fart på ekonomin – Chiles utveckling under general Pinochet brukar ofta anföras som exempel – och skulle demokratier därmed vara sämre på att lyfta människor ur fattigdom och nöd? Förutsätter uppkomsten av demokrati en viss grad av ekonomisk utveckling? Och vad krävs för att en ny och skör demokrati ska överleva och stabiliseras?

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den polsk-amerikanske statsvetaren Adam Przeworski har ägnat sitt forskarliv åt just samspelet mellan ekonomi och politik – i synnerhet förhållandet mellan demokrati och marknadsekonomi. I år får Adam Przeworski det prestigefulla Skytteanska priset, ”statsvetenskapens Nobelpris”, för ”att på ett avgörande sätt ha höjt den vetenskapliga nivån när det gäller analysen av relationerna mellan demokrati, kapitalism och ekonomisk utveckling”. Priset utdelas i år för sextonde gången av Skytteanska stiftelsen vid Uppsala universitet, och har tidigare getts till bland andra Elinor Ostrom som fick 2009 års Nobelpris i ekonomi.

    Annons
    X

    Adam Przeworski föddes i Polen 1940, mitt under brinnande världskrig. Han har själv beskrivit uppväxten i det kommunistiskt styrda Polen och under det kalla kriget som att ”allt var politik”. Hans tidiga möte med först kommunismen i Polen och sedan kapitalismen i USA formade ett tänkande som idag framstår som statskunskapens mest skarpsinniga och fruktbara.

    Precis som många av vår tids främsta vetenskapsmän är Przeworski sedan årtionden verksam i USA och undervisar och forskar vid New York University. Till USA kom han i vuxen ålder, när han som 20-årig student vid Warszawauniversitet med en examen i filosofi och sociologi lockades över till Northwestern University och så småningom doktorerade där. Som så ofta i livet skedde denna avgörande övergång genom slumpen. En av Northwesterns professorer på besök i Warszawa bjöd den unge Adam på lunch och frågade om han kunde tänka sig att komma över till USA för att studera statskunskap. ”Jag visste inte vad statskunskap var”, berättar Przeworski i en intervju 2005. ”Men jag var 20 år gammal, och skulle ha åkt varsomhelst för att göra vadsomhelst.”

    För Przeworski blev miljön på Northwestern den första riktiga kontakten med statskunskap, ett ämne som i det kommunistiskt styrda Polen inte fanns på universiteten överhuvudtaget. Han återvände till Polen och Warszawa, fick möjlighet att försvara sin amerikanska doktorsavhandling i Polen, och lockades återigen över till USA och University of Pennsylvania för att medverka i ett internationellt forskningsprojekt.

    Där blev han kvar, och kom att likt flera andra skytteanska pristagare tillbringa många lyckliga år vid University of Chicago, en ”unik institution” och ett intellektuellt kraftcentrum: ”Du kunde gå till dekanus och säga: Jag har hållit på med detta projekt i fem år, är nära att slutföra men behöver tjänstledigt för att klara det. Och gå därifrån med tjänstledigheten beviljad.”

    Przeworski, som av ortodoxa lite nedsättande betecknats som en ”västmarxist”, tog på allvar plats vid seminariebordet 1980 då han publicerade artikeln ”Social Democracy as a Historical Phenomena” i vänstertidskriften New Left Review. Problemställningen och argumentationslinjerna var väl kända inom den akademiska vänstern. Przeworski lyfte fram de klassiska stridsfrågorna som skapade splittring mellan revolutionära kommunister och reformistiska socialdemokrater och mellan ortodoxa marxister och så kallade revisionister. Till en början möttes han av kompakt tystnad, så småningom av fördömande. Det här var inte riktig marxism.

    Hans fråga – hade socialdemokratin kunnat gjort bättre ifrån sig och i så fall hur? – besvarades inte med hänvisning till de marxistiska urkunderna. Det finns empiriska lärdomar, som med teoretiskt skarpsinne och metodologisk fantasi kan omvandlas till generella insikter, menade Przeworski. I en serie arbeten, huvudresultaten finns samlade i böckerna ”Capitalism and Social Democracy” och ”Paper Stones”, utvecklade Przeworski en analys som klargjorde innebörden av att socialdemokratin hade valt att verka inom ramen för den ”borgerliga demokratin” med allmän rösträtt. Han framhöll nödvändigheten av ”klasskompromisser” – att arbetarrörelsen måste inkludera fler sociala grupper i sitt väljarunderlag än enbart industriarbetarna – och varför välfärdsstaten med stark betoning på omfördelning nog var det bästa som arbetarrörelsen kunde hoppas på.

    Przeworski har samtidigt med sin amerikanska karriär fortsatt hålla kontakt med hemlandet Polen. Redan 1986 tyckte han sig ana, långt före flertalet, att radikala omvandlingar låg i luften; omvandlingar som när de väl bröt fram i ljuset 1989/90 tog de allra flesta på sängen, statsvetare såväl som politiker. Promenaden den där junidagen 1986 i Warszawa med vännen och kommunisten Jerzy Wiatr var en ögonöppnare. Wiatr berättade då att kommunistpartiet börjat initiera ekonomiska reformer, och Przeworski drog slutsatsen att detta måste vara spiken i kistan för den planekonomiska modellen. När reformbollen väl börjat rulla fanns, som han såg det, ingen återvändo. Han fick rätt.

    Strategisk analys i form av spelteori och modellresonemang började Przeworski utveckla redan i sin analys av socialdemokratin. Han förmådde undersöka de politiska aktörernas val inom ramen för givna strukturella förutsättningar. Partier och fackföreningar kan visserligen göra olika val, men de rör sig inom vissa givna strukturer (historiska och kulturella) och kan därför inte välja hur som helst. Denna typ av analys av strategiskt agerande – som tar med i beräkningen att handlande till stor del styrs av hur vi tror att andra kommer att göra – var nydanade och något Przeworski vidareutvecklat, bland annat i förståelsen av demokratiseringen i Central- och Östeuropa. ”Democracy and the Market” (1991) innehåller en rad nästan kusligt framsynta analyser av hur det skulle gå i det postkommunistiska Europa; gjorda inte med facit i hand utan när omvandlingarna precis hade satt igång.

    I en av sina förnämsta böcker, ”Democracy and Development” (2000), tar Przeworski och hans kollegor (Alvarez, Cheibub och Limongi) förståelsen av frågorna om demokrati och ekonomi till nya empiriska höjder. Utgångspunkten är att göra så noggranna beskrivningar av verkligheten som möjligt. Det är svårt, och underskattat, men först därigenom kan vi sedan identifiera vad det är som ska förklaras. Genom att borra i vår tids stora utmaningar, hur politiska regimer, institutioner och ekonomisk utveckling hänger ihop, och göra det med aldrig sinande precision och sofistikation, närmar sig Przeworski därmed något så ovanligt i samhällsvetenskapen som tydliga svar på komplexa frågor. Många har gått före, men med mer omfattande empiriskt material från hela världen och över tid (1950–90), samt bättre statistiska analyser än tidigare, bidrar han till att besvara dem på sätt som för framtida forskare är omöjligt att gå förbi.

    Vilka är då Przeworskis svar på de frågor vi inledningsvis ställde? Skulle diktaturer, som inte behöver ta samma hänsyn till särintressen och till besvikna väljare som röstar bort den som initierar plågsamma reformer, vara bättre på att främja ekonomisk utveckling än demokratier? Nej, säger Przeworski, men de är heller inte sämre än demokratier i detta väsentliga avseende. Under de år som står i fokus finns exempel på länder som utvecklats spektakulärt i ekonomiskt avseende: Taiwan, Thailand, Japan, Grekland, Portugal, Sydkorea, Malta. Av dessa var två, Taiwan och Singapore, diktaturer och Sydkorea var det mesta delen av tiden. Två länder var demokratier (Japan och Malta) och de återstående tre – Thailand, Portugal och Grekland – pendlade mellan demokrati och diktatur. I genomsnitt växte den totala inkomsten med samma takt i båda slags regimer.

    Men visst är det så att länder som demokratiseras måste ha uppnått en viss ekonomisk utvecklingsnivå först? Ekonomi först, sedan demokrati. Nej, svarar Adam Przeworski, och slår därmed hål på ytterligare en seglivad föreställning som dominerat samhällsvetenskaperna i många decennier. Det finns inget tydligt empiriskt samband mellan ett lands utvecklingsnivå och att processer mot demokratisering påbörjas, såsom moderniseringsteorin en gång gjorde gällande.

    Przeworskis resultat, för att igen ta exemplet Kina, säger att trots landets fantastiska ekonomiska utveckling så kan vi inte förvänta oss att en demokratisk utveckling följer. Minst lika sannolikt är att Kina förblir en, visserligen alltmer välmående, diktatur, om inte andra krafter än just de ekonomiska utlöser demokratisering. Inte heller kommer en stark ekonomisk utveckling i Ryssland att med automatik stärka landets nu vacklande demokratiska institutioner.

    Hur säkras demokratin när den väl är på plats? Adam Przeworskis analyser visar att nyckeln till demokratisk överlevnad heter: ekonomisk utveckling. Över en viss ekonomisk ”tröskel” – Przeworski själv nämner 4000 dollar per capita och år – har hittills ingen demokrati gått under. Om demokrati över huvud taget uppstår så är den skör när inkomstnivåerna är mycket låga. Därför förblir Indien något av demokratiforskningens gåta: trots sin (tidigare) extrema fattigdom har landet förblivit demokratiskt i över 60 år. Samtidigt vet vi genom Przeworskis forskning att den indiska demokratin genom den ekonomiska utvecklingen nu tack och lov säkras alltmer.

    Insikten att det är ekonomisk utveckling som närapå garanterar demokratisk överlevnad är fundamental – och fäster uppmärksamheten på att ekonomisk politik och fattigdomsbekämpning idag är ett av de allra viktigaste globala problemen av många skäl. ”När det gäller alla de aspekter vi undersökt är skillnaderna mellan fattiga och rika länder enorma”, skriver Przeworski själv i ”Democracy and Development”. Fattigdomsbekämpning, som innefattar allt från innovativa mikrolån till vaccin och offentlig sjukvård, borde med andra ord mer än någonsin stå i centrum för världens intresse – men gör det tyvärr inte.

    Adam Przeworskis nyfikenhet på livsavgörande frågor har fört statskunskapen framåt. Empirisk briljans, teoretiskt skarpsinne och metodologisk fantasi förenas hos denna statsvetenskapliga forskare, som en gång for till USA för att doktorera i ett ämne han aldrig ens hört talas om.
     

    Li Bennich-Björkman
    är skytteansk professor i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet och ordförande i priskommittén.

    Annons
    Annons
    X

    Adam Przeworski

    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X