X
Annons
X
Krönika

Kristin Lundell: ”Våldtäktsdömd polis borde inte stå på scen”

Ray Donovan är en typisk alfahanne. Han slåss, skjuter och bedrar sin fru utan ånger. Men han är också en bra kille innerst inne: han är snäll mot barnen, sörjer sin första stora kärlek och kan minsann gråta om det behövs. I den amerikanska tv-kanalen Showtimes nya succé ”Ray Donovan” spelar Liev Schreiber en man vars jobb är att städa upp efter Los Angeles rika och berömda män. Donovan arbetar givetvis inte med lokalvård – den städning som han ägnar sig åt är istället av det skummare slaget. En klient vaknar en morgon med en död kvinna bredvid sig. Han ringer genast Donovan som utan att röja en min sätter sig i bilen och åker iväg för att reda ut saken.

Serien, som hade sin USA-premiär i slutet av juni och som än så länge inte har något svenskt premiärdatum, är en inblick i det känslokalla spelet bakom kulisserna; livet i maktens korridorer där moraliska tveksamheter putsas bort med plånbokens största sedel. Det hade varit lätt att tycka illa om Ray Donovan – han jobbar ju inte på uppdrag av de goda utan av sina klienter – men det går inte riktigt. Han är en produkt av samtidens vilja att skildra den mångdimensionella människan. Det svart-vita porträtterandet är ute – JR Ewing är död. Vi lever i en tid som är besatt av att förstå folk. Det räcker inte längre med att veta vad någon har gjort, vi måste också förstå varför hen har gjort det.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X