Alan Asaid:Våldsam debatt i Akademien när Lagerlöf valdes

Diskussionerna om Selma Lagerlöf skulle få Nobelpriset eller inte gick höga i flera år. Hennes värsta motståndare, Carl David af Wirsén, var en bruten man när han 1909 till slut såg sig besegrad.

Under strecket
Publicerad

Selma Lagerlöf (1858–1940), fotograferad 1906.

Foto: A BLOMBERG/MÅRBACKASTIFTELSEN
Annons

Det är i år jämnt ett sekel sedan Selma Lagerlöf, som första kvinna och svensk, tilldelades Nobelpriset i litteratur – ”på grund af den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”, som det heter i Svenska Akademiens motivering. I våra ögon ett självklart val. Men faktum är att det satt hårt inne.

Saken var nämligen den, att Akademiens ständige sekreterare Carl David af Wirsén, tillika ordförande i dess Nobelkommitté, alltsedan publiceringen av ”Gösta Berlings saga” sett med oblid blick på Selma Lagerlöf och sedermera även på hennes stadigt växande beundrarskaror, såväl inom som utom Akademien. En stor del av Selma Lagerlöfs författarskap hörde helt enkelt inte hemma i den smakens bastion som Wirsén, med tilltagande ålder alltmer nitiskt, förskansat sig i. Hans syn på den i dag givna klassikern framgår oförmedlat i 1909 års kommittéutlåtande, där debutboken bland annat omnämns som den ”flerstädes naturvidriga och smaklösa ’Gösta Berlings saga’”.

Annons
Annons
Annons