X
Annons
X

Väldigt mycket galleri och väldigt lite Thiel

Thielska är renoverat. Det har precis öppnat och är fortfarande fint, skulle man kunna säga om man ville retas lite med dem som sköter stället nu. Men det är onödigt. Visst är det väldigt mycket galleri och väldigt lite Thiel över Thielska galleriet. Men det finns vägar runt det också.

För Ernest Thiel är en fantastisk del av Stockholms historia. Född 1859 med en fransktalande katolik till far och tysk judinna till mor börjar han efter skolan i bank och blir finansman. Sen han förmedlat ett stort lån till svenska staten är han ett namn. Han gifter 1884 in sig i en av de etablerade judiska släkterna i Stockholm, Josephson, ett äktenskap i vilket han blir fembarnsfar – och allt rikare. Men inte glad.
Efter tio år skiljer han sig och gifter om sig med barnens guvernant, Signe, ett barnhemsbarn som vid nitton års ålder går in i sitt första äktenskap med en sjutton år äldre "grossist i tobaksbranschen." De bor i åtta rum på Karlavägen, har ett stort konstnärligt och litterärt umgänge och får en son. Men på sex år är allt borta. Mannen förlorar sina pengar och dör, inom ett år dör också barnet. Hon är som tjugofemåring en utblottad änka och får bli guvernant. Det blir början på
Ernests nya liv.

De gifter sig. Thiel är en av Sveriges rikaste män, nu skriver han dikter och översätter Nietzsche. Signe är bekant med Heidenstam och hans författarkrets som har planer på en kulturanknuten dagstidning, Svenska Dagbladet. Thiel blir mecenat. Och paret börjar samla konst. Han har som fyrtioåring dragit sig tillbaka som styrelseordförande, han är kär och Signe har alla kontakter. Så får Ferdinand Boberg i juli 1904 uppdraget att göra "Utkast till en bygnad för Bankdirektör E. Thiel", den skiss över byggnaden som solskimrande pärla som finns att beundra just när man kommer in i galleriet.
Men Thielska är motsägelsefullt. Trots att Thiel planerar det som nykär har huset drag av herrum. Det är så tydligt för den som ser konsten, och Munchs strama porträtt av husets herre som svårartad, att här har vi en man som i konsten och konstnärerna ser de andra – de som kan leva. Dem vill han vara nära. Och så bygger han sitt hem som ett galleri, eller egentligen en arbetsplats för konstnärer.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X