X
Annons
X

Våld föds ur vanmakt och bortträngd rädsla

En sen fredag i slutet av juni går en ung man nedför Karl Johan i Oslo på väg till ett möte. Det kommer en annan man mot honom, de två känner inte varandra. Den andre mannen går snabbt. Han går rakt på den första, slår honom flera gånger i ansiktet och på kroppen. Mannen som blir angripen faller till marken av slagen och blir sparkad två gånger i huvudet medan han ligger. Han blir medvetslös. Mannen som slog och sparkade går sin väg.
Det "obegripliga" våldet skrämmer oss och får ofta stor massmedial uppmärksamhet. Berättelsen ovan är hämtad ur boken Meningen med våld (Gothia, 2002) av den norske psykoterapeuten Per Isdal. Hans utgångspunkt är att allt våld går att förstå, men bara om man sätter sig in förövarens historia vilken oftast rymmer egna erfarenheter av vanmakt efter att ha blivit utsatt för våld tidigt i livet.
Han som slog kallas Jens. I terapi sätter han senare in misshandeln i ett sammanhang: eftersom han "snurrat till det för sig" har flickvännens föräldrar förbjudit dem att träffas. Den här dagen hade han suttit på tunnelbanan och jagat upp sig i fantasin om hur hans gamla flickvän hade passionerad sex med en annan man, som såg turkisk ut.
Så när han kom ut ur tunnelbanan och mötte en främling med turkiskt utseende fick han kortslutning och började slåss. Till bakgrunden hör att första natten på barnhem flera år tidigare blev Jens våldtagen av en äldre pojke som han uppfattade som just turk.

Per Isdals bok hamnar mitt i debatten om vad som styr människors beteenden: arv eller miljö, gener eller erfarenheter. Under de senaste decennierna har arvet stärkt sin ställning genom genforskningen, men nu vill miljöförespråkarna ta ett steg framåt.
Men även psykoterapeuter menar att det kan vara svårt att komma åt grova våldsbrottslingars historia. Skälet är bland annat att en del av dem saknar medvetna minnen av vad de varit med om. Plågsamma minnen stoppas undan i en mörk vrå med förhoppning om att de helt ska försvinna, vilket sällan sker.
Ett annat problem är att de som minns "kanske inte
tillskriver sina upplevelser den genomslagskraft de faktiskt fick i hans sätt att hantera sina impulser och leva sitt liv". Det skriver Joachim Volckerts som är psykolog och psykoterapeut.
Han är också redaktör för antologin Våldets psykologi (Prisma, 2002), där författarna driver tesen att ett gemensamt drag i nästan allt "oförklarligt" våld är förövarnas traumatiska erfarenheter i barndomen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X