Annons
Recension

Katitzi & Katitzi och SwingVälberättad och viktig än i dag

Porträttet av Katarina Taikon togs den 30 september 1963 i samband med utgivningen av ”Zigenerska”.
Porträttet av Katarina Taikon togs den 30 september 1963 i samband med utgivningen av ”Zigenerska”. Foto: ILLUSTRATION: JOANNA HELLGREN FOTO: SVD
Under strecket
Publicerad

Det är sommar och solen skiner över barnhemmet där Katitzi är inackorderad. Barnen äter välling, badar och bryter mot ordningsreglerna. Skildringen påminner mest om ett kollo och utgör en effektfull och igenkännbar kontrast till det brutala samhälle som sedan möter Katitzi. Ett Sverige i högsommargrönska som månar om föräldralösa barn, men vänder ryggen åt andra folkgrupper. Katitzi har alltid svar på tal och låter sig inte kuvas eller hämmas i sina upptåg. På så vis förkroppsligar hon själva essensen av den allra mest älskade flickboksgestalten. Hon som likt Anne på Grönkulla med ärlig blick ifrågasätter vuxenvärldens orättvisor.

Men i den här berättelsen vidgas också perspektivet till att inte bara handla om klass och kön. När pappa Johan Taikon, efter en fattig tid i lägret, har möjlighet att hämta hem sin dotter igen, får hon omgående stifta bekantskap med 1940-talets uttalade antiziganism.

Annons
Annons
Annons