X
Annons
X
Recension

Vägen Vägen vågar inte gå hela vägen

Glöm Armageddon, Deep Impact och Doomsday. När det verkligen gäller att visa världens undergång är det mer skrämmande att tona ner än att ösa på. I Vägen får vi själva föreställa oss vad som hänt.

Vi har översvämmats av undergångsfilmer de senaste åren. Jorden har drabbats av allt från smältande isar och förbrännande hetta till meteoriter och utomjordingar. Och som om inte det var nog har vi gång efter annan anfallits av jättemonster eller översvämmats av zombier och vampyrer. Filmerna verkar ha blivit fler allt eftersom hoten - den stundande klimatkatastrofen? - har kommit allt närmare. Denna kärlek till undergången liknar mer och mer en besvärjelse. Om vi iscensätter undergången på alla tänkbara sätt, kanske den inte inträffar. Samtidigt som undergångar någonstans också är väldigt underhållande. Den som tänker se Vägen ska däremot inte vänta sig jättevågor över New York eller rymdskepp över Washington.

Filmen, baserad på Cormac McCarthys Pulitzerbelönade roman, känns litet som den ultimata katastrofhistorien. Genren kommer nog att behöva ta sig en välbehövlig paus efter den. Regissören Hillcoat följer troget författaren McCormacks intentioner genom att tona ned istället för att bre på, vilket naturligtvis är mycket effektivare om man vill skrämmas på riktigt.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X