Martha Wainwright i Björns trädgård 2012.
Martha Wainwright i Björns trädgård 2012. Foto: Lars Pehrson

Martha Wainwright: ”Jag tror inte att det alltid är så bra att prata”

Inom loppet av två månader födde Martha Wainwright en son och miste en mor. På nya skivan ”Come back to mama” skildrar den Sverigeaktuella sångerskan förlusten. Och vädrar sin oro över det egna moderskapet.

Uppdaterad
Publicerad

London den 9 december 2009. Sångerskan och låtskrivarlegenden Kate McGarrigle sitter vid pianot i Royal Albert Hall. Bakom henne står dottern Martha Wainwright i en volangkreation som närmast kan beskrivas som en lampskärm. Sonen Rufus har dagen till ära tagit på sig skotskrutiga byxor och dekorerat sitt bröst med presentsnörerosetter. Det är dags för McGarrigle/Wainwrightklanens julshow ”A not so silent night”. Youtubeklippet är suddigt, men Kate McGarrigles svanesång ”Proserpina” skär direkt in i hjärtat likt den skarpaste kniv. Drygt en månad senare dör hon i den ovanliga bindvävscancerformen sarkom.

– Jag tror att hon skrev den till mig, även om hon aldrig sa det, säger Martha Wainwright och värmer händerna runt tekoppen. Hösten har lagt sig som en blöt matta över Stockholm och Martha har precis blivit fotograferad bland de nedfallna löven i Björns trädgård. Hon är i Stockholm för att marknadsföra sin nya skiva ”Come home to mama”, vars titel är hämtad från en rad ur ”Proserpina”. Den sista låten hennes mamma skrev blev den första som dottern spelade in på skivan.