”Arkadien, ett förlorat paradis”Vägen till paradiset går via Nationalmuseum

Claude Lorrain, ”Landskap med Argus som vaktar Io”, ca 1644-45.
Claude Lorrain, ”Landskap med Argus som vaktar Io”, ca 1644-45. Foto: Harry Cory Right

Herdar, nymfer och någon gudom. Så ser rollistan ut för dem som befolkar de paradisiska landskap från 1600- och 1700-talen som visas i Nationalmuseums höstsatsning. En lärd utställning väl värd mödan att studera noga.

Under strecket
Publicerad
Claude Lorrain, ”Aenas och Dido i Karthago”, 1675–1676. Olja på duk.

Claude Lorrain, ”Aenas och Dido i Karthago”, 1675–1676. Olja på duk.

Foto: Elke Walford/Hamburger Kunsthalle
Nicolas Poussin, Nymf och satyrer, 1627. Olja på duk.

Nicolas Poussin, Nymf och satyrer, 1627. Olja på duk.

Foto: National Gallery, London
Claude Lorrain, ”Landskap med lantlig dans” (detalj), 1634. Olja på duk.

Claude Lorrain, ”Landskap med lantlig dans” (detalj), 1634. Olja på duk.

Foto: John Hammond
Carl Fredrik Hill, ”Stenbrottet vid Oise II”, ca 1877. Olja på duk.

Carl Fredrik Hill, ”Stenbrottet vid Oise II”, ca 1877. Olja på duk.

Foto: Cecilia Heisser/Nationalmuseum
Annons

För den som är nyfiken är Nationalmuseums nya utställning en djupdykning in i konstruktionen av ett paradis, något som per definition inte existerar i sinnevärlden. I en rad rasande vackra målningar, genom en mängd skisser och länkarna dem emellan undersöks och visas hur 1600-talets konstnärer filtrerade fram det paradisiska ur sin nära omgivning.

Genrens främsta, de båda franska barockmålarna Claude Lorrain (1604-1682) och Nicolas Poussin (1594-1665) var baserade i Rom och det var strax utanför stadens portar de hämtade inspiration till sitt fantasirike.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons