Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Tove Lifvendahl: Vägen till helvetet

Debatten om kvotering
1963: Inför en kvarts miljon människor håller Martin Luther King tal vid Lincoln Memorial. ”I have a dream”, säger han.
1963: Inför en kvarts miljon människor håller Martin Luther King tal vid Lincoln Memorial. ”I have a dream”, säger han. Foto: PRESSENS BILD

Efter att ha missat att göra en spoilervarning i en tidigare text, kommer här ett meddelande i motsatt riktning: jag har delvis skrivit den här texten förut, och kommer att skriva den igen, ända tills polletten har fallit ner där den ska.

Morgan Johansson fick sjåigt i fredags. Han intervjuades i Ekot om att regeringen förbereder ett lagförslag till nästa år om att införa krav på könskvotering i bolagsstyrelser. På frågan om vad man ska göra med de bolag som inte har minst 40 procent kvinnor i sina styrelser, sa ministern att ”man kan hota med en upplösning av bolagen, eller också så kan man ha ett vitesförfarande”.

Omgivningens starka reaktion på detta uttalande inger viss tröst, men även om Morgan Johansson pudlade snabbare än vad Åsa Romson hann säga zigenare, är det faktum att Sveriges justitieminister ens tänkte tanken ändå en sorglig bekräftelse.

Annons
X

Ty trots en kvick reträtt, hann dessförinnan på Twitter Veronica Palm applådera det förmodade utspelet om statlig tvångslikvidering av privata företag. Nej, Palm är inte nyvärvad tonårsmedlem i Revolutionär Kommunistisk Ungdom, utan partikollega med Johansson, riksdagsledamot, gruppledare för S och vice ordförande i socialutskottet, samt ordförande för Socialdemokraterna i Stockholm och suppleant i Socialdemokraternas verkställande utskott.

**Det handlar om **identitetspolitik. Tron på att kollektiv alltid trumfar individ. Att arv är viktigare än miljö. Att arvsynden existerar. De som är fångar i identitetspolitiken, vill få oss att tro att det sitter i könet. Eller i den etniska tillhörigheten. Att oavsett våra erfarenheter och våra kunskaper, är den förutbestämda sorteringstillhörigheten ändå det som definierar oss individer tillräckligt mycket för att legitimera grava övergrepp på samhälleliga grundstenar som individens rätt att inte bli diskriminerad och äganderätten.

**I Lena Anderssons **dystopi ”Du är alltså svensk?” (2004), har identitetspolitiken upphöjts till statlig norm. Där har man löst frågan genom att förse varje människa med en mångfaldskvot, som fastställs av en statlig analysgrupp utifrån variabler som identitet och det högt värderade måttet ”annorlundaskap”.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Arbetsgivare är ålagda att uppnå en viss nivå som utgör summan av medarbetarnas mångfaldskvoter, men har viss flexibilitet: ”Om man anställer en sikh behöver man med de nya reglerna inte anställa fler annorlunda. Han motsvarar två turkar, tre jugoslaver och greker, fem fransmän, åtta tyskar, nio finnar, tio amerikaner och engelsmän, tretton danskar och fjorton norrmän.”

    **På de elva **år som gått sedan Andersson skildrade skräckscenariet, har verkligheten för länge sedan överträffat dikten. I februari genomförde statstelevisionen en granskning av den etniska spridningen i Sveriges största börsbolagsstyrelser och ledningar. ”För att undersöka personernas etniska bakgrund har vi läst CV:n, tittat på foton och gjort annan research. I osäkra fall har vi även kontrollerat med personerna själva.” (Svt.se 25/2).

    Och förra året fick föreningen Rättviseförmedlingen runt tre miljoner statliga kronor för att utveckla verktyget Rättviseräknaren, som nu är redo för testkörning av några svenska medier: ”Klistra in webbadressen i rutan och klicka. Vips så spottar Rättviseförmedlingens nya digitala redskap ut fakta om alla som kommer till tals i artikeln: Antal män och kvinnor, nordisktklingande namn eller inte och uppgifter om expertrösten är en man eller kvinna.” Eller som SVT rubriksatte det: ”Snoppräknaren ska hjälpa svenska medier bli bäst i världen” (Svt.se 12/5).

    **I det här **samhällsklimatet, så långt man kan komma ifrån Martin Luther Kings dröm om att karaktären, inte hudfärgen, ska vara det som betyder något, är det inte så märkligt att justitieministerns första och ocensurerade tanke var att slå igen företag som inte får grönt ljus av den statliga Rättviseräknaren.

    Och det var faktiskt inte Morgan Johansson som öppnade helvetets portar. Andra, som borde ha vetat bättre, dyrkade upp det låset för länge sedan. I identitetspolitikens hägn huserar starka grupper, och de erbjuder de som närmar sig dem tillräckligt mycket popularitetskapital, för att frestelsen ska bli för stark för somliga politiker.

    Att vänstern är svag för äggknäckarpolitik (krossa grundläggande principer för att uppnå något förment gott) är inget nytt. Det borde för en i sina grundvärderingar trygg borgerlighet inte vara konstigare än att vänster och höger skiljer sig åt när det gäller synen på om makten främst hör medborgarna eller staten till.

    **Tyvärr har flera **borgerliga politiker på sitt samvete att ha bidragit till att mittpunkten förskjutits. Delar av ledarskapet i de Nya moderaterna övergav redan tidigare de solitt försvarade kommandohöjderna om dels individens särart, dels ett fritt näringsliv och en helgad äganderätt. Tidigare moderata partisekreteraren Per Schlingmann argumenterade redan 2010 i Veckans Affärer för en förändring i aktiebolagslagen (20/1-10), och dagen efter hördes Anders Borg i Ekot eka samma budskap (21/1-10).

    Borg återkom i ytterligare utspel och såg ”stärkta skäl för kvotering” i DN 24/6-13, och – tänka sig – precis lagom till internationella kvinnodagen förklarade han för Dagens Industri att bolagskoden nu skulle ses över och lagstiftning övervägas (SvD 7/3-14).

    Folkpartiets Jan Björklund avslöjade för Metro under Almedalsveckan 2013 att han var missnöjd med utvecklingen av kvinnor i styrelser. Med anledning av detta ”vill jag nu säga att tålamodet mycket väl kan vara på väg att rinna ut” och att han nog kunde komma att ”landa i ett ställningstagande som går förbi våra principer” (Metro 5/7-13).

    **De olika utspelen **är lika populistiska som obegåvade. Reell mångfald uppnås inte automatiskt bara för att en grupp har en hög grad av social diversitet (etnicitet, kön, ålder, religion, sexuell läggning, fysisk förmåga). Det väsentliga, om mångfald är målet, är kognitiv diversitet, som ingen kvoteringslag rår på. Det är skillnader som kommer ur utbildning, träning, erfarenhet, expertis, tillgång till information, kunskap, kulturell bakgrund och motivation. En grupp med 50 procent kvinnor och 50 procent män som därtill har de mest skiftande hudfärger, kan ändå ha en homogen kulturell bakgrund och snarlik kompetens.

    **Anderssons dystopi är **nu nära. Vi marscherar i rask takt mot ett samhälle som inte förmår uppskatta individer för de unika och sammansatta personer de är, utan enbart tillmäter dem värde för det de förväntas representera i egenskap av ett upphöjt annorlundaskap.

    Det är känt att vägen till helvetet är kantad med goda intentioner. I det här fallet har ett antal medlemmar ur den principlösa änglakören kört före med asfaltsläggaren.
     

    Annons

    1963: Inför en kvarts miljon människor håller Martin Luther King tal vid Lincoln Memorial. ”I have a dream”, säger han.

    Foto: PRESSENS BILD Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X