Annons

Våga värna det kristna kulturarvet

Så här i juletid ställs några av de traditioner vi kanske uppskattar mest på sin spets. Men de kristna högtiderna och traditionerna bär något ännu mer och något större som vi inte ska skämmas för att lyfta fram, skriver Andreas Carlson (KD) och Ola Mårtensson (KD).

Publicerad

Precis som att ingen stabil nation byggs och fungerar utan goda värden, byggs och fungerar vare sig någon familj eller människa utan goda värden. Tiderna förändras sakteliga, värdenas karaktär och direkta innehåll blir successivt annorlunda – förändringen växer med erfarenheterna och lärdomarna från förr. På så vis kan alltså kärnan i de goda värdena från svunna tider bestå. För somliga kan detta vara svårt att ta till sig i värdenihilismens och neutralitetens tidevarv. I stället förfäktas rotuppdragning i egots och modernitetens namn.

Så här i juletid ställs några av de traditioner vi kanske uppskattar mest på sin spets då samarbetet mellan kyrka och skola diskuteras. Skolan skall vara icke-konfessionell. Orden ekar stålgrå när de påtalas. Torrt och kyligt argumenteras det för avveckling av goda, varma traditioner. Länge har orden om den icke-konfessionella skolan varit ett starkt argument till att avveckla samarbetet med kyrkor. I stället ska avslutningsceremonier, luciafiranden och julsamlingar hållas i svettiga gymnastiksalar.

Annons
Annons
Annons
Annons