Vädret inte det stora problemet

Under strecket
Publicerad
Annons

Det går inte att säga: vi visste inte. Sedan i somras har det kommit rapporter om en hotande svältkatastrof på Afrikas horn och i södra Afrika. Och läget blir bara värre. För ett halvår sedan var 20 miljoner människor berörda. Enligt uppskattningar från FN:s livsmedelsprogram (WFP) kommer antalet i riskzonen att ha fördubblats till efter nyår. 40 miljoner människor hotas av svältdöden om de inte nås av livsmedelshjälp. 40 000 000.
Mottaget, men inte förstått. En axelryckning. Det tycks vara reaktionen på larmrapporterna. Enligt WFP kostar det 12 miljarder kronor att hålla dessa människor vid liv, men det finns bara sex miljarder kronor i kassan. Under mottot hälften kvar informerades FN:s säkerhetsråd häromdagen om den hotande svältkatastrofen. Kommer FN att reagera med nödvändig kraft för att undvika att mardrömsscenariet blir verklighet? Det skulle vara groteskt om den penningslukande FN-administrationen inte förmådde att få fram vad som i sammanhanget är ett ynka belopp. Läget är akut.
Torka. Ja. Men
svälten är inte någon naturlag. Visserligen handlar det om torkdrabbade områden, men vädret är bara en del av förklaringen. Att så är fallet framgår med all icke önskvärd tydlighet i ett annat ”drabbat” land; i Nordkorea är svälten ett resultat av den kommunistiska regimens styre, som å ena sidan skapat fattigdom och å andra sidan vägrar öppna sig för effektiva hjälpinsatser. I Sydkorea skulle dåligt väder aldrig leda till att människor svälter ihjäl.
Det goda styret, byggt på demokrati, öppenhet och marknadsekonomi, måste ställas i centrum, trots att budskapet alltför ofta upprepas för döva diktatorers öron. Det styret skapar i sin tur de bästa förutsättningarna för en politik som fördelningsmässigt gynnar de fattigaste i fråga om vård, skola och omsorg - och som därmed kan bidra till att hejda den explosiva befolkningsökning som FN:s befolkningsorgan UNFPA i sin årliga lägesrapport pekar ut som en tillväxt- och utvecklingshindrande faktor i de fattigaste länderna. Synd bara att UNFPA inte
uppmärksammar förutsättningarna för att de ska kunna lämna den onda cirkeln, utan bara vill ha mera pengar.
Torka, krig, sjukdomar. Elände skapar elände. Men det är möjligt att göra något åt dessa sakernas olidliga tillstånd, till exempel i fråga om jordbrukets inriktning i Afrika. Det är åtskilligt som de fattiga länderna kan göra på egen hand. Det finns ett eget ansvar. Men vi har också ett ansvar, att bland annat öppna gränserna för frihandel. Ställa upp, men också ställa krav. Det går inte att säga: vi visste inte.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons