Vädernörd från Valla älskar åska

Somliga är mer intresserade av ­väder än andra. Och somliga har gjort vädret till sin allt uppslukande hobby, exempelvis Anders Undin. Väderintresset föddes när han som liten skrämdes av åskan. Numera älskar han läskigt väder, men får sällan registrera sådana hemma i Sörmland som mest bjuder på ”fjuttoväder”.

Under strecket
Publicerad
”När jag var fem, sex år gjorde jag mina första väderleksprognoser. Mest blev det prognoser för norra Norrland där det inte finns så mycket åska. Det var ett slags terapi”, säger Anders Undin som när han var femton byggde en egen termometerbur. Då, den första juli 1959, började han officiellt med ­sina väderobservationer på Valla Väder.

”När jag var fem, sex år gjorde jag mina första väderleksprognoser. Mest blev det prognoser för norra Norrland där det inte finns så mycket åska. Det var ett slags terapi”, säger Anders Undin som när han var femton byggde en egen termometerbur. Då, den första juli 1959, började han officiellt med ­sina väderobservationer på Valla Väder.

Annons

För lite mer än femtio år sedan gick ett åskoväder över Småland. Plötsligt visade naturen lite av vad den kan åstadkomma och lät en blixt gå ner i ett hus i Storsjö. Det small till och blixtrade i kontakterna. Alldeles intill stod en ­liten pojke som blev rädd in i märgen. Sedan den dagen har den lilla pojken, som är 61 år i‑dag, ständigt hållit koll på de krafter som manifesterade sig då.
– Jag var mycket åskrädd. Jag lyssnade ständigt på väderleksrapporterna. När jag var fem, sex år gjorde jag mina första väderleksprognoser. Mest blev det prognoser för norra Norrland där det inte finns så mycket åska. Det var ett slags terapi.

Numera är Anders Undin inte åskrädd. Snarare tvärt om skulle man kunna säga.
På villan i Valla mitt i Sörmland sitter en sådan där saftblandare som ambulanser har och som är kopplad till ett av hans många instrument som indikerar när det är åska på gång.
Instrumentet kan avläsa när det är åska på tre mils radie och då snurrar och blinkar saftblandaren samtidigt som en siren tjuter över det lilla samhället.
Hans grannar är åskrädda.
– När saftblandaren kör igång går de in och jag ut.
Är ovädret inte allt för långt borta sätter han sig gärna i bilen för att jaga åskan och blixtarna, det som han en gång var så rädd för.
– Det har blivit många mil med åren.
Förr hade han med sig en rullbandspelare för att fånga knallarna. En gång fick han några riktigt rejäla smällar som förstörde ljudanläggningen när han spelade upp bandet hemma.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons