X
Annons
X
Recension

Köttets lusta Vådan av att bli kär i sin middag

Om man kokar ihop en helvrickat absurd historia om kannibalism och matfixering, sätter till en rejäl dos med sprudlande musik och en nypa satirisk civilisationskritik samt kryddar med situationskomik, så närmar man sig receptet för ”Köttets lusta” med Teater Travers. Den spelas på Etnografiska museet, passande nog mellan utställningar av Den skapande människan och Totempålens historia. ”Köttets lusta” är en mycket fri bearbetning av Jacques Offenbachs enaktare ”Vent-du-soir” med nyskriven drastisk och slagfärdig text av Christina Claesson.

På en gudsförgäten ö härskar en hungrig kannibalhövding. Genom en flygkrasch har några lämpliga
matvaror ramlat ner från himlen, även om det mest blivit grillkol av vrakresterna. Här kommer maten före moralen och ekologisk självhushållning får en ny innebörd. Hövdingens dotter Atala förälskar sig i den presumtiva middagsmaten, den mirakulöst överlevande golfspelaren Rolph. Öns konkurrerande jägarkung bjuds på en doftande kalops av mumsiga kroppsdelar och en eller annan golfboll. Shit happens, den mjälle ynglingen visar sig vara son till den uppburne gästen och goda råd blir dyra. Slutet skall icke avslöjas, men mumiemostrar kan vara bra till mycket och en ledtråd kan vara att somligt kan lösas precis som hos Klas Klättermus i Hackebackeskogen, när djuren bestämmer att man inte bör äta upp varandra (eftersom den som äter palsternackor som bekant inte går av för hackor).

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X