Annons

Linda Pérez:Vad vore vinet utan sin sommelier?

Under strecket
Publicerad

Mina första seriösa steg mot restaurangbranschen tog jag våren 2004 på Restauranghögskolan i Grythyttan. Jag minns intagningsprovet som vore det igår. Andaktsfullt struken skjorta och vinöppnaren nära mina kallfuktiga, darrande händer. Vi sökande stod uppradade på Kalastorget i Måltidens Hus. Mäktigt, högtidligt och synnerligen läskigt.

Ett glas föll från brickan i samma veva som jag presenterade viner till en modern, fåordig men lång avsmakningsmeny signerad F12. Sedan valde jag fel årgång av champagnen och fick därmed bakläxa av en viss direktör stålhandske (Carl-Jan Granqvist!). Väl i skolbänken var det plötsligen någon som kände ”en ton av blyerts” i sitt vin, serviceproffset Ulrika Karlsson rullade fram dekanteringsvagnen och höjde på ögonbrynen när korken smulade sönder och ett tag senare öppnade Mischa Billing stilfullt dörren till sensorikens nyanserade värld.

Därefter kom också monsieur Forssell lång och ståtlig i hög chapeau de chefoch öppnade två dussin ostron innan jag hann sätta kniven i mitt, följd av vinernas världsmästare Larsson, som marscherande in i gastronomiska teatern med skarp uppsyn och svepte med pekpinnen över en detaljerad karta föreställandes Bourgogne.

Annons
Annons

Låt mig kort och gott definiera en sommelier: en kypare som ansvarar över vinet och servicen däromkring, rimligtvis på en restaurang eller i en vinbar.

Tre år av studier och möten med ovan fantastiska, kunniga människor och jag var totalt vinbiten, men långtifrån en sommelier. Däremot fylld av insikten om lärdomen bakom en skicklig sommelier.

Låt mig kort och gott definiera en sommelier: en kypare som ansvarar över vinet och servicen däromkring, rimligtvis på en restaurang eller i en vinbar. På senare tid har detta stiliga franska namn blivit synnerligen populärt dock, varav det används i bredare sammanhang. Må så vara, men när jag pratar om sommelierer syftar jag till alla de skickliga personer som arbetar med vin på krogen. Ett yrke lika praktiskt som teoretiskt och därtill extremt mångfacetterat. Ett yrke att beundra, om du som jag älskar vin.

För hur skulle gemeneman komma tillräckligt nära vinet om ingen förde dess talan? Och vem kan göra det bättre än en vinets oberoende talare verksam i en njutningsfylld miljö? För visst känns det ibland som att man måste ha såväl den senaste uppdateringen av producenter, djupodlad geografisk kunskap och ett bra sifferminne för att lyckas sätta sitt vinsugna lilla finger på den godaste platsen i listan? Hur fint är det då inte att vifta in den smaksäkra människokännaren och bara hinta lite för att sedan få sig en god överraskning?

Vin ska vara härligt och lustfyllt och där hör ingen prestige hemma. I takt med att vi ser allt fler intressanta vinlistor och skickliga (ödmjuka!) sommelierer så har jag med glädje valt bort den där trettiominutersinledningen av finstilt läsning och ägnat tiden åt mitt sällskap istället. På rätt plats har jag alltid fått en positiv överraskning som berikat mig.

Så tack alla ni fina sommelierer som på ett respektfullt, känslosamt och upplyst vis talar för alla härliga viner. Vad gjorde vi (net) utan er.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons