Annons

Merete Mazzarella:Vad vi längtar efter när vi längtar efter normalitet

Frågan om munskydd blev snabbt ideologiserad. Lena Cronqvists skulptur ”Flickor”, försedd med munskydd.
Frågan om munskydd blev snabbt ideologiserad. Lena Cronqvists skulptur ”Flickor”, försedd med munskydd. Foto: Stina Stjernkvist/TT

Kanske kan saknaden vi känner inför den vardag som satts på undantag under pandemin hjälpa oss att lära känna oss själva. Det menar i varje fall den danske idéhistorikern Mikkel Thorup, som i en ny bok granskar hur vi förstår krisen, hur vi reagerar på den och hur vi kan komma att präglas av den.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

En av de otaliga människor som i mitten av mars tvingades isolera sig var Mikkel Thorup, specialist på politisk och ekonomisk idéhistoria och professor vid Århus universitet. Runt första maj var den mycket produktiva och utåtriktade forskaren klar med en ny bok, ”Pandemiens tidsalder. Idéhistorier om vores lange nu” (Atlas). Den är inte ett vetenskapligt verk, den är en essä (också i ordets ursprungliga mening: ett försök). Ledigt överblickar den väldiga områden, den är flyhänt skriven, ibland tillspetsat polemisk eller i hastigheten förenklande men stimulerande från början till slut.

Thorup är inte intresserad av smitta, karantäner eller sjukdom, han är intresserad av frågor som har med meningsskapande att göra, han vill undersöka hur vi förstår krisen, hur vi reagerar på den och hur vi kommer att präglas av den. Han vill använda sitt idéhistoriska kunnande för att visa hur det förflutna och nuet samspelar, han är mån om att visa att långtifrån allt vi upplever nu är nytt, eftersom tankar och föreställningar som fanns ett bra tag före virusutbrottet i hög grad bidrar till att forma vårt virusdrabbade nu. Och eftersom ”normalitet” blir tydligast för oss när ”det normala” försvinner, tänker han sig också att krisen kan få oss att reflektera närmare över vad vi egentligen menar när vi talar om ”det normala”. 

Annons
Annons
Annons